Stress, utbrändhet, träning, motivation.

Oj vad tungt detta är att skriva. Jag får verkligen tvinga mig själv att sätta ner fingrarna på tangenterna och forma orden. Jag har varit på väg att skriva ett inlägg här så otroligt länge, men jag har helt enkelt inte orkat. Livet är både på topp och i bott just nu. Jag har fått mer ansvar på jobbet, och vi har haft en intensiv period med många projekt som ska färdigställas. Jag har under några veckor jobbat upp till 50h, ibland mer, för att hinna med allt. Och vad har jag prioriterat bort? Jo, träningen. Såklart.

Jag har varit ganska duktig med maten, fixat matlådor och räknat kalorier i veckorna, men när helgen kommer har jag sedan varit så slut att jag inte orkat tänka en tanke på att vara duktig, det har blivit glass, godis och chips. Egentligen är det inte så farligt just på helgerna, utan det är att helgerna börjar sprida sig till måndag och tisdag, och det är då jag får problem - jag har inte gått upp i vikt, men jag har inte heller gått ner som jag ska.

Sen hände någonting i fredags. Kan inte helt förklara känslan, men efter lunchen satt jag och stirrade på datorskärmen och kunde liksom inte göra någonting. Tanken på mina arbetsuppgifter gjorde mig fysiskt illamående, och det kändes som att jag hade feber, det liksom kröp och ilade i hela kroppen. Jag kunde inte ta mig för någonting. Satt liksom bara och stirrade på skärmen.

Som tur är så är mitt jobb, mitt i all stress, ändå flexibelt. Så jag packade ner datorn och gick till frisören, en bokning jag hade tänkt skippa pga tidsbrist, och så gick jag hem och lade mig i soffan. Illamåendet och de konstiga känslorna gick över, och när jag vaknade på lördagen mådde jag som en prinsessa, trots att jag tog både ett och tre glas vin på fredagen. Dock så försöker jag ju hålla nere alkoholkonsumtionen efter min incident före jul, så det blev inte speciellt sent, och ingen efterfest. Men ändå, jag mådde så mycket bättre av att det var helg och att jag inte behövde jobba. Sen framåt kvällskvisten tog jag visserligen fram datorn ändå, men det var inte av tvång utan jag hade en bra känsla i kroppen när jag jobbade.

Jag tror att alla har koll på riskerna med att jobba mycket, utbrändhet och stressrelaterade sjukdomar är ju väldigt vanliga, men jag har liksom aldrig tänkt att det kan hända mig. "Visst, jag jobbar mycket nu, men snart lugnar det ner sig". Fast om det liksom inte gör det, då får man ju problem. Jag tror inte att jag är utbränd nu, men den där känslan jag hade i fredags är nog ett varningstecken. Det, tillsammans med bannor från både vänner, familj och kollegor, har fått mig att inse att jag kanske inte är stålkvinnan ändå. Jag kan göra mycket, men inte allt och inte ensam.

Så, nu är det nya prioriteringar som gäller. Jag älskar mitt jobb och kommer fortfarande jobba extra en del, men jag ska ta mig tid för lunchträning och den där massagen vi har varje vecka, något som jag har skippat sedan januari. Min hälsa måste ju gå först, och det största problemet (förutom rökningen skulle jag tro) är min vikt. Jag väger fortfarande mer än någonsin.

Skrev tidigare att jag var hoppfull och såg fram emot våren, men det gör jag inte längre. Eller, det finns hopp om livet, men inte om våren. Jag kommer nämligen inte i min vårjacka och går fortfarande runt i den tjocka vinterjackan, och idag blev det påtagligt att den är alldeles för varm. Men jag har inget annat att ha på mig. Och jag vill inte klä av mig mer, jag vill gömma mig i vinterjackan i några månader till. Tanken på sommarkläder gör mig deprimerad. Att köpa nya kläder gör mig deprimerad. Jag ser verkligen fram emot att köpa nya kläder för att de gamla är för stora, men fan vad jobbigt det är att handla för att de är för små.

Jag har inget hopp om att nå någon slags målvikt till sommaren. Ibland tänker jag "jo men det skulle kunna gå om jag slutar äta nu och inte äter något mer förrän i juni". Sen inser jag att det är korkat och försöker se realistiskt på det hela. 2,5 månad - vad jag kan uppnå på den tiden? Jag vet inte, vågar inte sätta upp något mål, för rädd att jag ska misslyckas. Mål är ju bra att ha, men just nu kan jag inte riktigt se klart när det gäller detta. Första delmålet är iaf att komma under 90 kg, en gräns jag aldrig trodde jag skulle gå över tidigare... Inget roligt mål. Inte alls.

Men. Hoppet om livet finns ju där, det lämnar mig aldrig helt. Jag tänker samtidigt att visst, den här sommaren blir det inga hotpants i storlek 36, men nästa sommar! Då jävlar. Jag ger inte upp, jag tänker jobba mot målet, som fortsätter locka på 65 kg. Drygt 25 kilo. Det är mycket övervikt jag samlat på mig, men lika säkert som jag gått upp kilona så kan jag gå ner dem igen. Först under 90. Sedan ner på 85. Jag vet att jag kan. Jag måste bara styra skutan (den här blekfeta pråmen) åt rätt håll.

När det gäller mat så ska jag egentligen bara fortsätta med mina matlådor och hålla koll på kalorierna. Minimera utsvävningarna till helgen, minska alkoholintaget. Göra lite mer varierade matlådor för att liva upp lunchen något, jag har fastnat i samma hjulspår länge här. Behöver ytterligare en eller två paradrätter att ta till på vardagarna.

Planen för att hålla i träningen är också att sänka kraven en aning. Jag har alltid, eller åtminstone sedan jag började jobba, haft två gymmedlemskap, men jag får inse fakta: om jag ska jobba över och hinna med träningen så är det lunchträning som gäller. Hellre ett kortare pass då än ett längre som inte blir av. Så, jag har gjort följande pass åt mig själv, med lite hjälp av internet:

Styrketräningen blir ett helkroppspass (typ) med fokus på rygg, då jag märker att en kontorsråtta som jag behöver stärka upp ryggen extra mycket för att undvika problem. Hmm, ser nu att jag ska slänga in något för magen också...

Gällande konditionen så är jag tillbaks på ruta ett på löpbandet. Det ni ser här är veckans andra pass, igår joggade jag 10 intervaller x 1 min, nästa gång blir det 11. Sedan ökar jag takten, och sedan tiden. Fick otroligt ont i smalbenen sist jag joggade, antar att de gnäller över den extra vikt som tynger ner dem, jämfört med före jul.

Motivationen är ett annat problem jag behöver ta tag i, och jag har hittat ett verktyg som faktiskt hjälper mig, och det är viktminskningsinspiration på youtube. Det finns hur många människor som helst som gjort den här resan och som kan berätta om den, det hjälper mig att ha i bakgrunden när jag jobbar och funderar på en chokladkaka eller fem. En av de bästa är den här, som handlar om hur man fortsätter vara motiverad under viktminskningen. Men det är bara att söka på "weight loss motivation" så finns det miljoner videos.

Det andra steget är att vara mer aktiv här, ta mig tid att reflektera över hur det går. Som jag skrev i början: det var otroligt tungt att börja skriva, jag har varit på väg så många gånger, men valt bort det till förmån för kvällsjobb. Men som alltid, när jag väl kommer igång så flödar orden ganska lätt, jag gillar att skriva av mig och det hjälper mig att bibehålla motivation och fokus. Och som bekräftelse på det där sista ser jag att jag skrivit en mindre roman, som vanligt. Har du läst ända hit tackar jag för din tid och önskar en fin kväll och lycka till med att uppnå dina mål.

Tjipp!