Tillbakablick
Ja, som ni kanske minns så är 2015 året då jag ser tillbaks och lär mig av mina misstag. Har spenderat några timmar i soffan med American horror story, säsong 4, och börjar väl långsamt ta mig ur kaninhålet. Eller nej, jag har inte börjat klättra upp än, men jag tittar uppåt och ser öppningen. Det känns inte omöjligt att ta sig dit än.
Velade hit och dit om den där karln jag skrev om tidigare idag, och tack vare lite tips från en vän började jag se klart igen. Hoppet är verkligen det sista som överger en människa, och satan vad mycket hopp man kan lägga i en mans beröring. Trots alla detaljer som pratar mot det. Eller detaljer - meterhöga skyltar som jag i hoppets namn väljer att bortse från. Tills min vän pratade vett med mig. Jag måste lägga det där åt sidan. Om han verkligen vill ha mig på riktigt så kommer han höra av sig. Det är ingen idé för mig att svansa efter som en kärlekssjuk hundvalp, jag måste fortsätta med mig själv, mitt eget liv, min egen kamp för att må bra.
Och den kampen handlar just nu om vikten och tankarna kring mat. För att återgå till ämnet: jag gjorde en tillbakablick i bloggarkivet till april förra året. Och vad får jag se? Jo, ETT (1) inlägg på hela månaden! Jag skrev om hur jag hade fullt upp med en karl, skola, studentliv och inte längre "kände nåt behov" av att vara aktiv på MD. Jag hade dessutom upptäckt att maten inte är meningen med livet och att min melodi var att inte fokusera lika mycket på mat. Karlar verkade vara min nya hobby och det enda jag tänkte på vilket stämmer ganska bra med dagens tankemönster, även om jag var betydligt mer positiv då. (Obs, inte samma kille jag pratade om i det inlägget som idag. Den karln jag pratade om då har sedan dess hunnit skaffa flickvän, flytta ihop med henne och förlovat sig. Snabba ryck där alltså...)
Men trots den positiva andemeningen då så funkade ju inte den taktiken heller. Att inte tänka på mat kanske hjälpte för stunden, men jag vill minnas att även om vikten pekade lite neråt så stannade det av väldigt fort och kröp sedan uppåt igen. Gjorde en chockerande upptäckt nu dessutom: jag skrev ingenting mer i dagboken förrän i juli! Hur fan ska det nu gå med att titta tillbaks? Trodde verkligen inte att jag hade gjort ett sånt stort uppehåll i bloggandet. Tittade tillbaks i maj 2013, när jag precis skrivit in mig i matdagboken, och jag blir chockad när läste vikten jag skrev in mig på: 76,9 kg! Jag trodde att jag var mycket lättare då och att jag legat på ca 73 kg, men tydligen hade jag förträngt det.
Nåja, nu ska jag snart lägga den här dagen till handlingarna och invänta en bättre morgondag. Jag tänker iaf stanna upp och klappa mig på axeln för två saker:
- Jag vägde 77,5 idag efter en helg av festligheter, vilket är lägstarekord en sådan måndag. Brukar gå upp betydligt mer.
- I fredags provade jag ett par byxor som jag beställde före jul och inte fick upp högre än till låren. Nu gick de faktiskt upp hela vägen. Jag kan inte knäppa dem riktigt, men det är inte långt ifrån.
Nu är det fokus framåt. Det är väl egentligen det enda jag kan lära mig från dagens tillbakablick: fokusera på målet och lägg ner tid på att komma dit, tro inte att du bara kan strunta i att tänka på det och ändå gå ner i vikt, för det funkar inte.
Gillar
Kommentarer
-
Åh tänker på det sista, har såååå svårt att komma igång denna gång, ( ja man har väl varit igång flera ggr innan men tappat fotfästet)
Kan man inte bara knäppa med fingrarna? -
Stark positiv fokus framåt, efter en kort tillbaka blick på vägen du kom ifrån; just så ska det gå till! Bra gjort & kul, att du snart kan knäppa jul-byxorna! Pepp! Pepp!
-
Kämpa på LadyF!
-
Starkt! Självinsikten är bästa insikten!
-
Du är så duktig och modig som vågar stanna upp och reflektera - heja dig!! :-)
Logga in för att skriva en kommentar.