Underskott eller inte, det är frågan.

Ja, här sitter jag och funderar på livets stora frågor. Som hur mycket kalorier det var i den där "salladen" jag åt till lunch. Jag skriver "sallad" för ärligt talat var det inte mycket av den varan i tallriken jag fick; rödbetor och spenat visserligen, men en stor bit chevreost, massa valnötter och så ganska mycket olja gjorde att kalorierna nog steg i antalet. Kanske inte hamnade på kaloriunderskott idag, men det blev nog runt balans iaf, och det är ju det viktiga. Att inte överskrida alltför mycket. MEN! Det var ruskigt gott så jag klagar egentligen inte. Eller jo, det gör jag ju... Fast det var ändå bättre än ex en burgare på Texas Long Horn. Och det var en mycket trevlig lunch med en vän från skolan, så det var helt klart värt det!

Mitt problem är ju att hantera när det blir sådär, att jag äter något ute som jag inte riktigt kan uppskatta kaloriintaget på (eller volymen, mitt ögonmått är kasst), då kan jag inte registrera något i matdagboken, och vips så känns det som att dagen är bortkastad och det är lika bra att köpa godis, när jag ändå håller på. Men det rimmar ju illa med min 33-dagarsutmaning, och målet är att registrera mina vanliga måltider under dagen, då får jag ändå ett hum om hur dagen gått. Så jag åt min "sallad" och fortsatte sedan enligt plan. Efter jobbet tog jag mig förbi affären, och nu har jag tre matlådor stående på bänken i köket. Kanske den mest klassiska rätten av alla: köttfärsbiffar, sås och potatis, allt vägt och måttat enligt plan.

Har ett par utmaningar framför mig den här veckan. På fredag är det "sista måltiden" för en vän som ska flytta utomlands ett tag, och jag vill verkligen vara med. Sushi var som matförslag och det passar mig ypperligt, bland det bästa man kan välja som utemat, rent kalorimässigt. Dock så är det där sushistället även känt för sina fantastiska drinkar, och jag kan lova att alla som ska med kommer beställa in sådana... Men jag har en plan, och det är att gå direkt från jobbet, sådär så man känner sig lite halvsunkig, och inte göra mig i ordning för party. Det är en liten pyttedetalj egentligen, men min hjärna ställer in sig på fest när jag gör mig iordning för fest. Inte så konstigt egentligen, betingat beteende och Pavlovs hundar ni vet...

På lördag kommer min käre far hit och ska hjälpa mig riva ut garderober. Har fått en fix idé att göra om mina små 60-talsgarderober till en enda stor, fräsch och rymlig sak. En av målbilderna är ju sedan att verkligen "raffinera" garderoben med perfekta plagg när jag har nått min målvikt. Och framför allt: att bara ha kläder som jag kan ha! Att kunna slå upp dörrarna och välja vad som helst och jag vet att det passar - det är drömmen. Jag får ta och klura på vad jag ska bjuda honom på för lunch, och förbereda det, så det inte blir pizza pga tidsbrist. På kvällen ska jag nämligen äta pizza hos en vän. Hon fyller 30 och ska fira lugnt med några av de närmaste, och det blir en pizza som var inräknad från början, det tänker jag inte tacka nej till. Först och främst för hennes födelsedag, men också för att hembyn Hällefors har de absolut godaste pizzorna i Sverige. Jag skojar inte, ingen kommer ens i närheten!

Fan, nu vart jag sugen på pizza...