Vad är det som gör att jag kommer lyckas nu, när jag misslyckats flera gånger förut?
Det var ju den stora frågan jag ställde mig igår, när jag summerade de senaste fyra åren viktmässigt. Har kollat tillbaks och läst lite i arkivet från januari 2014 och idag blev jag ännu mer deprimerad, för det slår mig hur lika mina tankar är idag. Har jag inte blivit visare än så på ett år? Suck alltså... Försökte även kolla efter min blogg jag hade på viktväktarna, som jag var med i innan jag började här, men det gick bara att få fram några få inlägg. 2012 och halva 2013 var jag medlem där och man får väl se första året som nästan lyckat: jag lyckades gå ner i vikt, men inte behålla vikten. 2013 gick jag bara upp.
Om man då ska vara lite smart och strategisk så borde man kanske kolla hur jag gjorde 2012, eftersom jag då faktiskt gick ner i vikt. Dock så säger inläggen från det året inte så mycket. Det verkar som att jag inte tänkte så mycket på det då, jag bara höll mig till mina points, planerade maten men inte filosoferade hälften så mkt som jag gör nu. Det var mest vardagliga anteckningar om hur det gick, inte mer än så. Jag noterade även 2013 att det började spåra ur mer med maten, eller snarare tankarna kring den. Jag ältade, funderade och planerade massor, men samtidigt gick jag hela tiden upp i vikt, trots alla intentioner.
Något som också är intressant är att under 2012 var jag inte sjuk en enda gång, men däremot 2013 fick jag förkylning efter förkylning, och såklart triggade de överätningar varje gång. Även 2014 var jag ganska sjuk i omgångar. Inget extremt, bara förkylningar, men hela tiden satte de käppar i hjulet för mina viktplaner. Nya piercingar och tatueringar hindrade mig också från att träna under hela året...
Så okej, vad kan vi lära oss av detta?
- Håll dig frisk
- Om du blir sjuk - hantera det utan svullande
- Fokusera på viktminskning, inte nya tatueringar, piercingar
Inga stora grejer, men definitivt saker att ha i bakhuvudet, eftersom det är sådant jag fallit på förut. När jag kikar på 2014 noterar jag att motivationen minskade någonstans runt den 10 januari och redan den 15e föll jag för vinfrestelsen. Visserligen hade jag inget uttalat löfte om en vit månad, men ändå. Ett par glas på en restaurang ledde till en helkväll med efterfest till 06 och flera dagars överätande. Runt den 20e var jag på banan igen men överåt igen den 23e, även om det inte var ätande av episka proportioner. I slutet på månaden blev jag sjuk och föll återigen för hetsätandet. Skrev följande den sista januari:
"Uppenbarligen kan jag inte gå ner i vikt. Uppenbarligen är jag svag, dålig, tjock och värdelös. Uppenbarligen kan jag inte hantera motgångar utan mat. Hetsätit i två, eller om det är tre dagar nu. Anledningen? En. Liten. Jävla. Förkylning."
Inte så peppande direkt! Jag kommer inte ihåg det men måste ha varit så arg på mig själv. Det gör de första två punkterna i listan ännu viktigare - jag måste kunna hantera sjukdom och att saker inte går exakt som planerat. En annan viktig läxa är att hålla sig till en vit månad - när jag ser tillbaks på 2012 och jämför det med 2013 och 2014 var att jag inte drack alkohol över huvudtaget 2012. Jag och sambon var fortfarande ihop, jag hade ingen större lust att gå på krogen utan satt gärna hemma när han var ute. Tyckte det var lugnt och skönt.
Som singel är det dock inte lika roligt att sitta hemma varje helg och det var ju efter att vi officiellt flyttade isär som jag började gå ut på krogen mer och samtidigt öka i vikt. Folk snackar om sambokilon, men jag tycker nog fan singelkilona är värst, haha. Men som sagt, det tror jag att jag skrev tidigare - vissa uppoffringar måste göras för att jag ska kunna uppnå det mål jag har. Så, ytterligare två råd:
- Håll din vita månad, och planera in ett fåtal fester i vår
- Var beredd att göra vissa uppoffringar
När jag gick ner 2012 tyckte jag inte att det var speciellt svårt vill jag minnas. Jag hade ingen lust att dricka eller gå på krogen, alltså behövde jag inte göra några större uppoffringar för att hålla mig på banan. Nu har förutsättningarna förändrats något, och jag måste offra vissa saker för att ta mig dit jag vill. Men det är ju inga konstigheter - inget som är värt att ha kommer helt gratis, eller vad brukar man säga?
Jaja, nu börjar jag närma mig Dostojevskij-längd på det här inlägget så jag ska sluta skriva nu. Men nu har jag summerat mina konkreta råd baserat på tidigare försök och imorgon ska jag fundera på vilka förutsättningar jag har och hur de skiljer sig från förr. Pepp på er, peeps!
Gillar
Kommentarer
-
Du är så klok - och modig, som vågar utvärdera vad som inte fungerat tidigare! Hög ingenkänning i inlägget!
Massa pepp till dig! :-)
-
Tack! Massa pepp till dig också utter, du är en sån glädjespridare! :)
-
Vilken analys!!? Det gör säkert gott att kolla tillbaka och se vad du gjorde bra då och tänka vidare på hur du skall göra nu! Du har hög självkännedom bygg vidare på den så kommer du att lyckas!!!
-
Jag tror att du gör helt rätt nu! Lära sig av tidigare försök är så viktigt! Känner igen mig i ditt planerande. Och urspårningen... Du kommer att fixa det! När du hittat din drivkraft, det som är viktigt för dig! Lycka till!
-
Bra jobbat med analyserna. Men om du inte skulle komma fram till varför, så kan du lyckas ändå, kom ihåg det!
Logga in för att skriva en kommentar.