Varför är det på detta viset?

Ja, varför? Varför är det alltid den unga snygga killen som står i kassan på apoteket när man ska köpa halvt pinsamma grejer, typ medel mot underlivssvamp? Och varför är det han som fortfarande står kvar där när man kommer tillbaks, för man upptäckt att förpackningen man köpte var helt tom? Och varför måste man då ha en diskussion om snatterier och att det minsann inte är första gången pevarylen försvinner? Nåja, jag tyckte åtminstone inte köpet var så pinsamt att jag var tvungen att snatta, som personen innan mig uppenbarligen kände. Förutom detta har det varit en bra dag! Cyklat en del, som vanligt, och kört ett ganska hårt styrkepass på förmiddagen. Lagade korv stroganoff till lunch, och fascineras över hur stora portioner jag kan äta när jag räknar kalorier, till skillnad från när jag var med i viktväktarna och räknade points. Då tyckte jag inte jag fick äta mig riktigt lika mätt som jag kan nu. Nästan alla vardagsrecept jag har, typ korv stroganoff och fiskgratäng har jag gått från att beräkna 4 portioner per form till 3 portioner, samtidigt som jag ökat lite på kolhydraterna när det gäller ris och pasta. Enligt vv så var en portion pasta 30 g, och det var deprimerande lite. Hursomhelst, just nu känns det superbra med maten, och jag har faktiskt en bok att tacka för det: Overcoming Overeating - How to Break the Diet/Binge Cycle and Live a Healthier, More Satisfying Life, av Jane R. Hirschmann och Carol H. Munter. Du hittar den här på Adlibris: [LANK]http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1456413333[/LANK] Jag har läst min beskärda del av bantningsböcker, eftersom jag gillar att läsa, vad det än gäller. Men det här är faktiskt första gången jag kan säga: det här blir sista bantningsboken jag någonsin behöver läsa. Den går till botten med problemet och erbjuder faktiskt en lösning som fungerar. Om jag ska summera den extremt kort så är det följande man ska göra: 1. Ge dig själv och din kropp ett heligt löfte om att aldrig mer banta. 2. Lova dig själv att du aldrig mer kommer undanhålla eller förbjuda något livsmedel. 3. Öva på att känna riktig hunger, och lyssna på kroppen: vad vill den ha? 4. Ge kroppen det den vill ha, vare sig det är en vitkålssallad eller en burk B&J. 5. Lev. Tanken är alltså att man måste våga lita på att kroppen säger till vad den behöver - även om du kanske äter mer den första veckan, så kommer kroppen säga åt dig när den faktiskt vill ha en sallad. Tricket är bara att kunna lyssna på dess signaler och tolka dem rätt. Sedan, när man slappnat av lite mer kring mat, kan man börja fundera på vad det är som gör att man känt ett behov av att äta, vilka känslor man tryckt ner eller vad man har velat undvika. Jag lider med alla som skriver i bloggar här och som kämpar hårt, för det behöver inte vara disciplin och hårt kämpande, försakande och regler. Det finns faktiskt ett lättare sätt. Sluta försaka det du vill ha! Våga slappna av och lita på din kropp! Jag lovar, den vet faktiskt bättre än du när det gäller vad den behöver.

20 juni 2013 19:57

Gr8

hahaha härligt att få vara lite pinsam ibland :) skulle jag verkligen lyssna på min kropp så skulle jag inte vilja ha annat än sötsaker och det kan jag väl inte ha!? pepp
20 juni 2013 20:01

LadyFat

Jag lovar - efter några dagar kommer kroppen säga ifrån och berätta för dig att nu räcker det med sötsaker genom att du kommer bli sugen på andra saker och inte vilja ha sötsaker längre. Läs boken! :) Pepppepp!
21 juni 2013 08:49

kawaii

Kan faktiskt stämma, efter några dagars sockerfrossa blir man oftast less på allt det söta och längtar efter en skål med broccoli istället...Känner faktiskt igen det.

LadyFats blogg

Varför är det på detta viset?

Kommentarer