Motsatta behov
Vi har ett dilemma här hemma. Jag behöver och vill minska i omfång och är samtidigt rätt förtjust i att stoppa goda saker i munnen. Frukt, grönsaker, kött och fisk hellre än mjöliga maträtter, fast om det dyker upp nybakade bullar ... Min sambo har problem med aptiten och lever tidvis på mackor och godis eftersom det är det enda han får ner. Han lagar fantastisk mat och vet mycket om näringslära, men lever ofta ungefär tvärtom. Riktig mat äter han mest när han lagar något åt mig och själv blir hungrig. Summan av kardemumman är att vi oftast äter var för sig, speciellt som han är nattuggla och jag morgonmänniska. Men när det vankas en chans att äta något gott ihop är jag ju på – även om det ibland innebär en pizza eller pasta eller något annat jag inte hade föreslagit själv.
Jag vet inte om jag letar efter goda råd här eller bara formulerar problemet (svårt att ha en genomtänkt mathållning). Antagligen det senare, men det vore ju kul att se om någon känner igen situationen.
Gillar
Kommentarer
-
Intressant fundering!
Jag tror att många par, framför allt när vi kommit upp lite i åldern, har rätt olika vanor.
Så är det i alla fall för oss, jag 66 år (snart) och gubben min 69 år.Jag sover bra på natten, med några avbrott för toabesök, och går upp runt 6:30.
Han sover sämre och somnar ofta om fram till 9-tiden.
Vi har haft separata sovrum i många år.När han vaknat har jag ätit min frukost för länge sedan och är på G att gå ut med hunden.
Jag försöker begränsa kolhydraterna. Han dricker gärna saft och läsk.
Middag äter vi oftast tillsammans och för det mesta är det jag som lagar den.
Egentligen tycker jag inte att våra olikheter borde vara en anledning till att inte hitta en genomtänkt mathållning. Vi kan ju bara ta ansvar för oss själva. Om din man ”lever” på mackor och godis periodvis så ska det inte behöva ”drabba” dig, om du förstår hur jag tänker.
Vi får inte bli offer och skylla dålig mathållning på att vara gubbar vill ha det på ett speciellt sätt.
Nu menar jag inte att ni, eller vi, har det så, men jag har sett ett och annat fall av just det. -
Vi är 55 båda två, träffades för tre år sedan och har bott ihop i två, så det är en relativt ny situation som jag försöker hitta sätt att hantera. Under den tiden har jag gått upp 15–20 kilo.
Min sambos mackor och godis drabbar inte mig, men när han vill laga mat vill jag alltid ha (för att han ska få i sig mat och för att vi då kan äta tillsammans – och för att det är gott). Det där är svårt att planera. "I morgon ska jag laga något indiskt med räkor" säger han kanske, och sen blir det inte av, eller så hinner jag bli vrålhungrig under tiden och äter något annat, men sen vill jag ändå inte missa de indiska räkorna när de är klara framåt elva på kvällen. Svårt men inte omöjligt, förstås. Det behövs strategier och jag har inte hittat dem än.Senast uppdaterad 28 juli 2018 13:22
Logga in för att skriva en kommentar.