30årskris och sockerberoende
Det är sant. En vecka har gått och jag har haft en krisvecka delux. Jag vet inte, men att fylla 30 är egentligen ingen ålder att tala om. Men på någotvis så ställer man sig alla frågor som går. Varför, varför inte. Barn, hus, sjukdomar. Ja allt liksom har lagts upp på bordet. Varför är livet så orättvist ibland. Min sjukdomar sätter väldigt stora käppar i mitt livshjul. Jag försöker trampa framåt, men den där jävla sjukdomspinnen lyckas alltid hitta sin väg in i mitt hjul. Den här veckan har jag inte endast krisat. Min kropp har varit smärtsamt,, febrig och orkeslös. Jag försöker med kosten, men det är ett helvete just nu. Motivationen är noll och jag ser bara hinder. Backe upp och där stod mount everest och liksom skrattar åt mig. Haha... dåre tänker berget. Fortsätt klättra du. Glöm inte syrgastuben.
Sockret är värst. Det går inte. Det är det enda jag tänker på. Jag är som en missbrukare. Jag planerar mina återfall. Noga. Hur ser ni på socker?
Aja. Har peppat mig med en film. Enjoy sålänge
Gillar
Kommentarer
-
pepp pepp 👍
-
Pepp, pepp!
-
Jag ser mig inte som sockerkänslig utan som matmissbrukare – men vad gäller beteendet är det lit samma när det gäller typ att "planera återfall" För mig är det nolltolerans som gäller, ett steg utanför planen och slussarna öppnas och kontrollen är obefintlig, det går bara inte att låta bli. Alltså måste jag hitta en plan som jag klarar att följa samt rada upp en massa åtgärder som hjälper mig att inte aktivera missbruket. Att skriva det man känner brukar fungera bra så förhoppningsvis fick du hjälp av att lufta missmodet.
-
Tack för all pepp. Kämpa, kämpa ☺💪💪
Logga in för att skriva en kommentar.