Sverige

om en vecka reser jag dit igen, senast var ett år sedan. Så mycket har hänt på så kort tid. Jag flyttade från man och 3 barn, det var hårt men nödvändigt. Mitt liv var så tomt, vaknade en dag och insåg att felet till att vår familj inte funkade var att jag till min stora fasa inte älskade min man mer. Herregud , det var det sista jag kunde vänta mig-men sant. Barnen vände mig ryggen (de 2 största då 12 och 13 år) och det tog nästan 1 helt fucking år att få dem tillbaka. Hårt arbete för oss alla men idag är vi verkligen bra vänner. Så träffade jag min nuvarande man, första gången jag låg på hans arm visste jag att här hör jag hemma-märklig känsla. Allt gick fort, vi flyttade tillsammans, jag blev gravid (hans första) och sedan gifte vi oss. Det han gör med mig är att han plockar fram den riktiga Marie, sen har han lärt mig njuta av livet-allt det goda man har runt omkring sig. Slappna av och andas. Vi skrattar tillsammans !! Skrattar, tänk om alla människor kunde göra det lite mer :) Det jag egentligen ville komma fram till var att mitt liv förut är som många andras liv är nu. Full av plikter, ångest, dåligt samvete, en känsla av att aldrig vara nöjd. Tillsist fick jag panik så när min x-man sökte nytt jobb gjorde han det i Danmark-långt väck. Jag fick helt enkelt inte plats i min lilla stad. Hur såg mitt liv ut då? Gick upp ca 2.30-mitt inatten-löparskorna på och sprang minst 1 mil. Hem dusch, frukost och sen cykel till jobbet kl 6.15 (jobbar som kock). Cykla hem, FIXA, STRESSA tills xmannen kom hem. Iväg och träna-allt, mest spinning eller en löptur mer. Middag oftast själv, de andra hade redan ätit. FIXA och FIXA igen. I säng kl 21. Roligt liv-nej tok trist och helt knäppt. Jag tränade ihjäl mig själv. Åt sunt men straffade min kropp med för lite mat. Vägde vid ett tillfälle 50 kilo. Var mager, tunn, utmattad och sur. På helgerna frossade jag i fel slags mat-tröst åt och gömde mig för verkligheten. Nu är mitt liv helt annorlunda. Jag äter fortfarande sunt, men mer! Kämpar med att finna balansen, unnar mig godsaker i veckorna med. Tycker fortfarande om att träna men gör det mer för att det är kul och för att jag mår bra av det. Jag var som en kall maskin...körde på utan att tänka eller känna något. Ja, så tar jag till Sverige om en vecka-sista gången jag var där hade jag inte mött min nuvarande man ännu.... Har lite ångest för att möta alla dem jag flydde från men jag känner mig stark. Det viktigaste för mig på denna resa har varit att vara ärlig mot mig själv. Göra saker för mig som gör att jag blir glad, fylld med liv och värme. Att få mina barn tillbaka - om jag är en glad Marie är jag en glad mamma som tillför något istället för att förpesta deras liv. De har förlåtit mig för att jag lämnade dem. Min xman och jag är fortfarande och har varit hela tiden mycket nära vänner. Min nya man har accepterat det men framför allt har han tagit mina 3 tjejer till sig som sina egna. En fantastisk saga. Slutet på en fruktandsvärd tid men början på en ny varm. Jag klarade det, det gör du med. Kram

Marie DKs blogg

Sverige

Kommentarer