Apropå ett tidigare blogginlägg...

Jag tror att själva idén med att föra dagbok över sina kalorier och sin träning är att man måste vara ärlig mot sig själv. Matdagboken är inte en bloggportal där alla tävlar mot varandra, utan ett hjälpmedel för att se vad det egentligen är man sätter i sig varje dag. Själv är jag restaurangägare och bränner säkert 500 kalorier både vid lunchpasset och vid middagspasset, men jag skriver inte in den träningen överhuvudtaget eftersom det tillhör mina dagliga rutiner och eftersom jag trots denna träning har gått upp i vikt under de senaste tre åren. Däremot skriver jag in varenda lite 5 minuters promenad utanför arbetstid, eftersom jag förut tog bilen var jag än skulle. Eftersom jag jobbar praktiskt taget hela tiden (och nej jag överdiver inte, den som varit egenföretagare vet vad jag talar om), så har jag inte tid att träna, så min extraträning går ut på att läöna bilen hemma i princip hela tiden. Själv vill jag inte gå ned i vikt snabbt utan ändra min livsstil och matdagboken har hjälpt mig att inse var det gick snett och vad jag måste ändra på. Jag började för ett år sedan och skrev in varenda pryl jag åt och varenda droppe alkhol jag drack (Jag bor i södra Frankrike där vin till lunch och middag är lika självklart som vatten är för andra). Men ett eller två glas till lunch och middag plus mängder av baguetter och ost utgör snabbt vad man kan kalla ett lätt överdoserat kaloriintag. För ett år sedan var jag inte riktigt redo att ändra min livsstil, jag ville leva som en äkta fransyska och dricka mitt rödvin och äta ost och croissanter precis som alla andra (jag hade glömt faktumet att fransyskorna lever på grönsallad, tro mig, det är sant, jag ser det på jobbet varje dag). Nu ett år senare är jag tillbaka igen, och dricker alkohol endast på helgen med vänner, och lyssnar inte på de som säger att ett glas vin lite nu och då är bra för hjärtat. Men det är också lättare för att min kille har bestämt sig för att gå ned i vikt och ändra livsstil han också, så redan genom att skippa alkohol, den ljuvliga osten, colan och croissanterna till frukost, så har min kille gått ned fem kilo och jag ett. Man måste vara ärlig mot sig själv och fundera på varför man äter som man äter och lever som man lever och sluta skylla på dålig äönesomsättning och det ena med det andra. Mat är något vi har behov av, något som vi inte kan undvika, något man kan använda som belöning och bestraffning. Man kan straffa sig själv genom att inte äta eller dricka, eller genom att göra det för mycket. Både övervikt och undervikt beror oftast på begravda känslor som man inte kan få grepp om. Sist och slutligen handlar det om att vara sund och hälsosam och må bra fysiskt och psykiskt. Och då måste man ta en titt på sig själv och vara ärlig mot sig själv.

Kommentarer

31 mars 2011 02:20

pottpott

Välskrivet Lina men vad var egentligen responsen till mitt blogginlägg? Eller menar du att du delar samma uppfattning som mig då du inte skriver in dina "restaurangkalorier"?
31 mars 2011 02:23

jennyb

det är just detta en del av oss pratar om här, att sluta ljuga för sig själv genom att lägga in varje liten detalj av aktivitet ;) och jag har kommit in i samma tankebanor som dig ang kost, man kan inte äta allt hela tiden utan man får prioritera, vill jag dricka rödvin och äta croissanter så får jag helt enkelt äta grönsallad resten av dagen :) ibland är det värt det och ibland inte men det är ett val man får göra om man vill hålla sin vikt.
31 mars 2011 02:28

pottpott

Justera veckointaget efter diverse inräknade missöden som sker på vägen, OJA!
31 mars 2011 02:30

Misslina

Jag håller med dig/er men försöker se problemet på djupet, matdagboken vimlar av människor som ojar sig över vilken ångest de har och att de jojo-bantar sedan åratal tillbaka hur de ligger över på över hundra kilo även om de tränar varje dag. Det vimlar också av människor som använder matdagboken som nån sorts anorexiadagbok, och jag tror som sagt att man först och främst måste vara ärlig mot sig själv och kanske i vissa fall boka tid hos psykologen istället för att föra matdagbok.
31 mars 2011 02:33

jennyb

vi ser nog också problemet på djupet. och människor får ångest, inget konstigt med det... jag får massa ångest över det mesta i livet inklusive viktissues men det går ofta över lika snabbt... just nu tycker jag inte jag ser så många som för anorexidagbok här men jag kan ju ha missat det trots att jag är aktiv på sidan. många behöver en psykolog men hur får man en person att förstå det när dom inte ens ser sitt problem.
31 mars 2011 02:34

Misslina

Förra sommaren räknade en tjej t ex hur många kalorier hon fick i sig av tuggummi, uppenbarligen är det tre kalorier, jag tycker nästan att det är lika illa som att räkna hur många kalorier man förlorar på att stryka skjortor.
31 mars 2011 02:35

Misslina

Det är inte lika många nu som tidigare, men det var ett stort problem på sidan tidigare och dyker upp med jämna mellanrum.
31 mars 2011 02:35

jennyb

haha, ja det är lite samma sak fast tvärtom.
31 mars 2011 02:36

pottpott

Haha underbart exempel, visst besitter en del individer stora problem som inte kan lösas av lite artiklar som belyser problemen angående energiförbrukningen - dock kan den stora delen av massan verkligen ta till sig detta.
31 mars 2011 02:38

jennyb

jag har sett några stycken som jag verkligen reagerat över men jag vet att inget vi säger till denne kommer ändra dess uppfattning oavsett hur mycket man vill hjälpa personen i fråga... och tyvärr tror jag inte man kommer undan detta heller för så länge det finns såna här forum så kommer anorektiker och bulimiker leta sig till dom.
31 mars 2011 02:39

Misslina

Helt klart. Men nu måste jag sova så jag orkar servere lunch till mina små fransyskor som vill ha sallad utan dressing och 0 procentig fromage blanc-kvarg. godnatt alles.
31 mars 2011 02:40

pottpott

Instämmer, så länge vi försöker hjälpa allt och alla så fyller vi en skaplig funktion. Vissa är helt enkelt för svårhanterliga för att bemästra över nätet, tråkigt nog.
22 april 2011 14:30

linni

"Jag tror att själva idén med att föra dagbok över sina kalorier och sin träning är att man måste vara ärlig mot sig själv. Matdagboken är inte en bloggportal där alla tävlar mot varandra, utan ett hjälpmedel för att se vad det egentligen är man sätter i sig varje dag." Instämmer. Det handlar om att lära sig se hur saker och ting förhåller sig, dock tror jag inte att det är lika lätt för alla. Det svider att se att det man trott är klokt är ytterst kcal-stinnt. Sen är det ju det matdagboken är till för - att se sanningen och förändra till det bättre i kost och motionsväg. Som du, jag räknar inte heller steg i vardagen utan enkom mina långpromenader och dans - inte vardagens småsteg i hemmet. PEPP till dig, å det låter underbart med Frankrike! //Linni

Logga in för att skriva en kommentar.