icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Mitt mål är att gå ned ungefär fem kilo, trots att jag jobbat inom restaurangbranchen har jag nästan alltid lyckats äta regelbunda mål och inte småätit särskilt mycket. Ända till den dagen för två år sedan, då jag och min kille öppnade eget.

Vi har en liten restaurnag med trettio platser och det är bara vi två som jobbar eftersom vi i nuläget inte har råd att anställa någon. När man jobbar långa dagar och har mycket lite fritid, är det lätt att börja "unna" sig saker, dessert efter både lunch och middag, chips eller choklad mitt i natten när man kommer hem från jobbet, Mcdonalds drive in, eftersom det är så synd om oss som servar folk och lagar mat hela tiden så kan vi ju "unna" oss Macdonalds flera gånger i veckan...

Under två års tid har dessa tankegångar regerat både min och min kille värld och plötsligt så stod vågen på 64 kg istället för 57 eller 58 och min kille hade gått upp 11 kg.

För min del är det en fråga om att vilja ändra livsstil och att åtminstone byta burgaren mot fil och muesli mitt i natten. Viljan att få ned kolesterolvärdet och känna mig pigg och alert igen.
3 mars 2010 20:34
1

Kom igen nu!!!!!!!!


Det är mest till mig själv som denna uppmaning är riktad... Jag tror det här är första gången jag på allvar försöker gå ned i vikt, eller snarare försöker ändra mina kostvanor på ett hälsosamt och seriöst sätt, även om det inte riktigt ser ut så vid färsta anblicken av min matdagbok...
 När jag var tonåring gick mina dieter eller kurer ut på att dricka kaffe och röka cigaretter tills hungerskänslorna domnade bort och detta varvades med studentpubar, klackarna i taket, bakfyllepizza och sedan tillbaka till kaffe och cigarett-dieten igen. Att se den överge studierna och ge sig in i restauranbranschen gjorde inte saken bättre.
 Så en dag kommer den där dagen då man närmar sig trettio och inser att kroppen börjar ta stryk och att ens metabolism inte är den samma som vid 20.

Nu är det inte så att jag är överviktig, men jag har gått upp ungefär 6 kilo på ett och ett halvt år p g a dåliga matvanor och allt för mycket alkohol. Jag går inte ut och slår klackarna i taket varje helg längre och jag jag dricker mig heller inte redlös, för jag jobbar så mycket att jag inte har tid med det, men det händer då och då att jag tar en pubrunda men någon kompis som kommer över och vill se sig omkring, eller att jag närvarar vid utdragna middagar med många rätter och många flaskor vin, antingen med vänner eller vid tillställningar via jobbet.
 Det är egentligen inte kilona som stör mig, mer det faktum att jag lätt blir trött och inte alls känner mig i form och även om vi alla i dagens läge har mer eller mindre koll på hur många kalorier och hur mycket fett olika livsmedel innehåller, så är det inte alltid lätt att hålla koll på hur mycket man får i sig, eller så är det kanske bara så, att vi helt enkelt blundar för faktum.

Det är därfor jag tycker att matdagboken är ett strålande hjälpmedel (även om jag igår var så chockad lver helgen kaloriintag att jag nästan gav upp allt), jag tror det är första gången jag har på svart på vitt framför mig exact hur mycket jag kan lyckas peta i mig under helg med polarna eller under en middag med kolleger. Så nu gäller det bara att försöka vara ärlig och inte fuska med de data jag skriver in...

Kom igen nu, ärlighet varar längst, har skall kostvanor ändras.

Kommentarer

  • 20 mars 2010 19:54
    Jushne
    Du kommer att klara det! :D Pepp på dig! *kram*

Logga in för att skriva en kommentar.