icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Mitt mål är att gå ned ungefär fem kilo, trots att jag jobbat inom restaurangbranchen har jag nästan alltid lyckats äta regelbunda mål och inte småätit särskilt mycket. Ända till den dagen för två år sedan, då jag och min kille öppnade eget.

Vi har en liten restaurnag med trettio platser och det är bara vi två som jobbar eftersom vi i nuläget inte har råd att anställa någon. När man jobbar långa dagar och har mycket lite fritid, är det lätt att börja "unna" sig saker, dessert efter både lunch och middag, chips eller choklad mitt i natten när man kommer hem från jobbet, Mcdonalds drive in, eftersom det är så synd om oss som servar folk och lagar mat hela tiden så kan vi ju "unna" oss Macdonalds flera gånger i veckan...

Under två års tid har dessa tankegångar regerat både min och min kille värld och plötsligt så stod vågen på 64 kg istället för 57 eller 58 och min kille hade gått upp 11 kg.

För min del är det en fråga om att vilja ändra livsstil och att åtminstone byta burgaren mot fil och muesli mitt i natten. Viljan att få ned kolesterolvärdet och känna mig pigg och alert igen.
13 juni 2010 00:41
1

Världens bästa träning

Regelbunden träning är något som jag aldrig har lyckats med, förutom i mellan- och högstadiet då jag spelade innebandy och fotboll. Sedan jag slutade gymnasiet har jag gång på gång skrivit in mig på gym och annat och det har aldrig fungerat mer än i högst två, tre månader.
 Delvis kan detta skyllas på att jag efter ett par år på högskolan, sadlade om och flyttade ned till Frankrike för att jobba inom restaurangbranschen, vilket betyder att 40-timmarsveckan inte existerar i min bekantskapskrets, så jag har helt enkelt inte tid att träna. Ända fram till för ett år sedan så tänkte jag alltid, äsch, jag springer omkring så mycket på jobbet att jag inte behöver träna eller tänka på vad jag äter, men när man börjar närma sig trettiostrecket så har man tyvärr inte samma metabolism som när man är tjugo. Nu måste jag måste kämpa bara för att hålla den vikt jag har, för att inte behöva byta ut hela min garderob en gång i kvartalet.

Men så en dag för två månader sedan så började en herrelös gammal gathund hänga utanför vårt hus.. Varje morgon var han där i solen framför vår trappa. Här nere i södern ränner det omkring herrelösa hundar överallt, men det här råkade vara en renrasig Siberian husky som inte ens såg loppig ut. Dessutom var han helt otroligt snäll och lätt sig klappas och klias utan problem och han rörde inte på ett hårstrå om en annan hund gick förbi.
 Vi lät det gå en vecka och sedan bestämde vi oss för att åtminstone åka till veterinären för att kolla om han hade en tatuering eller ett chip och sedan ringa hundstallet.
 Det visade sig att han var hur frisk som helst, och inte ens hade loppor, han var tatuerad och skriven i Paris!!! Paris ligger åtta timmar med bil från Montpellier där jag bor och han hade dessutom rapporterats till hundstallet i Paris redan för flera år sedan. Jaha, vi får väl ta hand om honom så länge då, sade min underbara kille, vi har nämligen haft en husky förut som dog för ca ett år sedan.

Så nu är han här, min fantastiska promenadkamrat Otto, jag går ut med honom minst fyra gånger om dagen och det är hur motiverande som helst, även om du är supertrött när du kommer hem efter lunchpasset eller mitt i natten efter kvällspasset så kan du ju inte säga nej till din håriga vän som står och hoppar upp och ner så fort du öppnat dörren. Snacka om världens bästa träning.

Kommentarer

  • 13 juni 2010 01:48
    Dijana
    ÅHHHH, det låter heeeeeeeeelt underbart :)

Logga in för att skriva en kommentar.