Om era kroppar...

Med det här inlägget hoppas jag väcka några av er. Blev ni mobbade/retade eller förbisedda i skolan? De flesta kommer fram till svaret att de ansågs vara annorlunda än resten av klassen. Om man inte passade in stöttes man ut – och kanske förstod man aldrig riktigt varför. En fransk filosof, Michel Foucault, skriver om [FET]”normen”[/FET] som ett kulturellt vapen vi utövar på varandra. Han menar att makten idag inte är styrd genom fysiska vapen och hot på samma sätt som förr, istället sätter vi upp egna mål för att uppnå lycka, och ofta är dessa mål styrda av allmänheten. Vad som är mest normalt eller idealt anses vara ett recept för lycka. Några exempel: Man kan inte vara lycklig om man inte lever i tvåsamhet, får barn, hus, Volvo och hund. Man kan inte vara lycklig om man inte är smal. Man kan inte vara lycklig utan en smartphone. Man kan inte vara lycklig om man inte får ligga. Man kan inte vara lycklig utan långt hår. Man kan inte vara lycklig utan fina naglar. Varför blir vi då utstötta? När receptet för lycka inte följs av personer i vår omgivning kan det göra oss rädda – så pass rädda att vi aktivt tar avstånd från de personerna. För tänk om de personerna skulle få inflytande över vår vardag! Tänk om de skulle förstöra den balans vi befinner oss i just nu… Vad tror ni kvinnan i melodifestivalpubliken med hår under armarna lyckades göra? Jo störa balansen… Efteråt haglade kommentarer på forum runt om internet… Undrar om hon har man, undrar om hon får ligga? Vad tror hennes barn, att kvinnor ska se ut så nu eller??? Kvinnor SKA raka sig!! Osv… Den franska filosofen Simone de Beauvoir skrev nån gång på 40-talet en rad som har citerats gång på gång i både forskning och populärkultur: ”Man föds inte till kvinna, man blir det” Med det uttalandet ville hon visa på absurdheten i att vi inte tillhör något kön förens vi har blivit dömda, förens vi kan bevisa genom våra handlingar att vi är kvinnor eller män. I mitten av 1900-talet var det vanligt att man pratade om könsroller. Dvs. att kvinnor eller män förväntades växa upp (genom uppfostran) i mönster där de agerade som kvinnor eller män bör agera, t.ex. att kvinnorna förväntades vara husfruar, föda barn, diska, laga mat, medans männen skulle vara förberedda att gå i armén, laga bilar, lampor och fönsterrutor. Idag talar vi inte om könsroller längre, för de normerna är spräckta! Idag talar vi om genus (socialt kön – maskulinitet och feminitet). Både kvinnor och män har lyckats göra sig lite friare, och får agera lite mer som de faktiskt vill. Sådana ”gör-sig-fria-epoker” har kommit och gått. Men normer påverkar fortfarande våra liv i stor utsträckning. Det kommer ständigt upp nya saker som upprör oss och stör balansen! Titta i City idag (tisdag), där finns ett reportage om en kvinna som lever polyamoröst (dvs. där man tillåter sig själva bli kära i fler än en person). Har ni tillgång till city så läs artikeln och analysera er själva – känner ni att balansen störs? Men men, hur är träning, mat och kost relaterat till allt detta? För det första, vi måste analysera varför vi egentligen tränar. Tränar vi för att känna oss sexiga inför oss själva eller andra? Tränar vi för att bli unga? Tränar vi för att bli gamla? (Jag gillar speciellt det sista) Alla säger sig ha sina egna anledningar, men det kan vara bra att fundera över vad ens riktiga mål faktiskt är – speciellt om vi är medvetna om vad normerna säger. Och kan ta avstånd från dem om vi vill! En del kvinnor kanske är oroliga för att lägga på sig muskler för att de är rädda att de inte kommer känna sig som ”riktiga kvinnor”, och undviker därför styrketräning! Vem har konstruerat de normerna? Fundera på det. Muskler är bra både för hållning, förbränning och för ett långt, hälsosamt aktivt liv. Ingen av oss kan ta avstånd från pratet om utseende :( Radikalfeminister skriver ibland om utseendefixering som en vana killar har tvingat på tjejer, och att tjejer har glömt bort varför de egentligen sminkar sig. De menar att tjejer sminkar sig för att det är så det alltid har varit – och att tjejer glömmer bort att det är den fastklistrade manliga blicken som gör bördan att sminka sig varje dag så jädra tung. Många tjejer säger att de sminkar sig för sin egen skull. Ett tankeexperiment kan innebära att vi låtsas vara ensamma på hela planeten – skulle vi fortfarande sminka oss då? Någon blick gör vi oss redo att bli dömda av – men vilken? Andra tjejer säger att de sminkar sig mer för varandra än för killars skull. Om normen säger att en tjej sminkar sig för att hon strävar efter att bli accepterad som tjej och inte något annorlunda – då gör hon en jämförelse med andra tjejer. I grunden handlar det då alltså om att vara mest tjej. Att sminka sig handlar för många om att dölja sina egna blemor och skråmor. Men frågan är hur många som faktiskt har analyserat sig själva och frågat varför det är så viktigt att dölja de skråmorna? Vem döljer man det för? Kanske handlar det om att slippa visa sig sårbar och långt ifrån idealet kvinna – där celluliter, finnar och torr hud är blott ett skrämselverktyg. Andra väljer att helt ta avstånd och skiter i om de blir dömda av manliga eller kvinnliga blickar. Men sorgligt nog kan man aldrig slita sig bort från normen. Om de som tar avstånd skulle slita sig bort från normen – då skulle normen inte kunna existera. Eller hur? Vi vet inte vad som är normalt om vi inte vet vad som är onormalt. The good news är att inget är skrivet i sten. På 1700-talet var det ”normalt” att män grät för att visa sig känslosamma, till exempel om man ville visa uppskattning för en fin tavla! Då var man extra mycket man! Ni kanske också har sett gamla bilder på kvinnor – de var ganska kraftigt byggda då. Det ansågs vara fullt normalt och till och med attraktivt. Så när kvinnan i publiken i lördags visade sitt armhår i direktsändning åstadkommer hon, medvetet eller omedvetet, flera saker: 1.Hon väcker provokation. Människor blir medvetna om de rådande normerna och hur man bör agera för att bli accepterad som kvinna eller man.De tar ställning. 2.Hon samlar en motståndsrörelse. Människor som är ”genusmedvetna” förstår att det går att förändra ”vad som är normalt” om man gör motstånd! Man kan bara få kvinnor som har hår under armarna, kvinnor som fiser och kvinnor som får lukta svett (precis som den biologiska kroppen faktiskt är avsedd att kunna göra) om man gör motstånd. Tänk efter – det var inte så länge sedan kvinnor fick börja tävla offentligt – det ansågs opassande att kvinnor deltog i fysiska aktiviteter. Idag ryggar ingen undan för en kvinnlig löpare på gatan. Någonting har hänt. Med det här inlägget hoppas jag några av er har fått en tankeställare. Följer ni omedvetet några normrecept för lycka? Om ni gör det – försök att analysera om det är positivt eller negativt för ert eget välmående! Om ni vill förändra något – ni har makten till det!

19 mars 2012 08:17

Neddus

Tack för ditt inlägg!!! Det förvånar mig att så få människor är medvetna om de mönster de själva är med att skapa. Men det är väl så det är - jag är säkert själv bidragande till viss del inom något område utan att veta om det. Men det är intressant att stå utanför en diskussion och kunna följa den med normneutrala ögon/öron. Tänk vad bra med ett samhälle där både skola och föräldrar diskuterar normer och normalitet med sina elever/barn. Förändringspotentialen är enorm! Gäller bara att väcka dem först.

Nedduss blogg

Om era kroppar...

Kommentarer