icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är en kvinna mitt i livet som alltid haft ett något komplicerat förhållande till både mat och träning. Använder mat till att förstärka och bedöva känslor, och det är främst de mönstren jag försöker jobba med att bryta. Har ca 20 kg övervikt för tillfället. Har i mitt vuxna liv pendlat mellan 53kg och 84 kg, en jojobantare med andra ord. Kämpar också fruktansvärt hårt mot latmasken i mig, hittills står det typ 21-2 till latmasken, men skam den som ger sig! :)

Tänker med min blogg att jag ska kunna skriva av mig så utlämnande som det bara går. Det finns saker i min bakgrund och mitt nuvarande liv som jag inte berättat för någon, inte ens min bästa vän eller min man. Antar att jag är rädd för att bli dömd och bedömd..... Här känner jag dock, eftersom ingen här vet vem jag är IRL, att jag kan vara totalt öppen, och det kommer jag att försöka vara så gott jag kan. I min blogg kommer jag att avhandla både mat, träning men också den inre balans jag försöker finna.
26 augusti 2013 08:56
3

Gud vad jag krigar mot mig själv!

Det pågår en ständig inre kamp om träning och mat. Börjar tvivla att jag "är gjord" för att jogga, (efter hela två "lufsrundor" har pessimisten konstaterat det.....) Dessutom börjar jag dras mot "dietdjungeln", jag som bestämt mig för att hitta ett naturligt förhållande till mat. Känner att det inte går tillräckligt fort fram, skulle helst vilja springa milen på 45 minuter och ha gått ner 10 kg på de här tre veckorna. Ja, ja, jag vet, jag vet...... Förra veckan var jag så stolt över mina små, men ändock, framsteg. Idag känns det tungt, jag längtar till min vanliga destruktiva livsstil. Men dit ska jag inte, hur små framsteg jag än gör och hur långsamt det än går. Ska sluta gräma mig över morgonens uteblivna joggingrunda och istället boka in ett "kompensationspass" på gymmet! Ny vecka nya möjligheter!

Kommentarer

  • 26 augusti 2013 09:06
    Fenerika
    Sorry, det finns ingen snabbkur som du ju vet. Hur små steg man än tar framåt så kommer man till slut fram även om det tar tid!!!
  • 26 augusti 2013 09:24
    Katri
    Finns ett ordspråk: Jag tar så små steg att jag tror jag kommer att gå långt. Pepp!
  • 8 september 2013 22:36
    Linnex
    Hepp pepp och jovisst känner jag igen mig och mig är det oftast så att har jag tänkt det är det redan gjort så varför anstränga sig. Tyvärr funkar det inte. :-D

Logga in för att skriva en kommentar.