Fördomar som rester från barndomen

Igår fick jag många fördomar krossade. Jag tog mig iväg till Fittjabadet direkt efter jobbet, promenerade dit och njöt i solen. Tänkte står det en massa "läskiga" typer utanför så vänder jag och åker hem! Kommer fram och inte en människa finns i närheten, varken "läskig" eller vanlig. Går in och kollar hur simhallen ser ut, om det är stökigt klientel där inne, men ser i bassängen bara ett gäng gamla tanter som har vattengympa! Betalar och går in och får veta att jag måste vänta ca 20 minuter så pensionärerna hinner klart med sin vattengympa innan jag får börja simma, så jag börjar göra mig iordning.

Börjar prata med en av pensionärskvinnorna som berättar allt jag behöver veta om simhallen och sen är det dags att gå ut till bassängen. Kommer ut i själva simhallen och ser att bassängen är helt tom, frågar en badvakt om jag får tjuvstarta efter det egentligen är 5 minuter för tidigt, och hion säger att det är okej. Så jag hoppar i och börjar simma.

Fem minuter senare kommer en man i bassängen, och sen droppar det in ytterligare några män, samtliga i medelåldern. Samma tid som jag är där och simmar så är det simskola för barn i den lilla bassängen och föräldrarna sitter längst stora bassängen och väntar. Både kvinnor och män, men ingen förälder som simmar.

Så under mina 45 minuter så är jag helt ensam tjej med ett gäng nysvenska medelålders herrar som fasiken inte kunde vara mer artiga! Jag har aldrig tidigare i en svensk simhall (och då har jag banne mig varit i en del olika) varit med om denna stämming. Visst männen såg väl lite roade ut av att ha en till synes ganska ung kvinna bland dom, men ingen som ens kom åt minsta lilla del på mig.

Standard annars för mig i simhallar brukar vara minst en fot i sidan från någon och nån som ska försöka stressa en genom att ligga för nmära bakom så man råkar slå i tårna i deras fingrar. Men verkligen inte ens i närheten av något sådant igår! Kändes så otroligt skönt att bara få ligga där och plaska på.

Så istället för en skräckupplevelse så fick jag en otroligt trevlig stund! Jag har tyvärr gått på alla skriverier om det ska vara så farligt i Fittja, och det här med män som bara tafsar och håller på i simhallar. Och jag i min lilla enfald trodde att om det är så i simhallarna i stan så "måste" det ju vara så även i betongförorten, men där hade jag väldigt fel!

Så när jag var klar i simhallen så gick jag upp til bussen i Fittja Centrum och tog bussen hem genom de södra förorterna. Men visst kan jag känna mig lite ensam i min svenskhet här i Fittja emellanåt och känner mig inte så stöddig som ensam tjej, men det har nog väldigt mycket med fördomarna som blivit inpräntade ända sedan barnsben tyvärr. Min familj kan vara väldigt fördomsfull emellanåt och väldigt rädda för främmande saker, människor och kulturer, medans jag är mer öppen mot nya upplevelser (så länge det inte gäller mat). Men visst kommer även jag på mig själv ibland med att ha en massa fördomar om saker jag egentligen inte vet ett skit om och när jag tänker steget längre så inser jag att det kommer från min familj!

Nu vet jag inte ens själv vad jag skrivit så jag ger nog upp skrivandet nu för idag...

Ha en trevlig dag i det gråmulna vädret.