Det är aldrig för sent...

...så länge man är vid liv. Det är nog mitt nya motto efter att gång på gång ha försökt att gå ner i vikt och gång på gång misslyckats. Jag har aldrig varit tyngre än vad jag är nu och det har verkligen börjat sätta sin spår på min kropp och min hälsa. Värmen ute tvingar mig att stanna inne i stort sett dygnet runt och jag kan inte längre göra de sakerna jag gillar fullt ut. Jag känner verkligen att jag måste göra något nu för ju tyngre jag blir ju längre blir det att gå för att bli hälsosam. Men som sagt, det är aldrig för sent att ta tag i problemet. 

Mitt stora problem är socker. Sedan barndomen har jag använt sockret som tröst när jag var olycklig, vilket tyvärr var väldigt ofta under uppväxten. Nu har det blivit en vana att konstant äta sötsaker, och jag får lätt abstinens om jag inte får mitt "dagsbehov". 

I förrgår bestämde jag dock att det fick vara nog så de senaste två dagarna har jag inte ätit några sötsaker. Oväntat har det faktiskt inte varit några problem att avstå och igår kunde jag gå förbi alla godishyllor i affären utan att köpa något. Jag får hoppas att det är ett gott tecken att det känns så bra än så länge, för det brukar annars vara de två-tre första dagarna som är svårast. Men jag känner mig optimistisk än så länge. Det enda något negativa är att jag varit väldigt hungrig under dagarna vilket jag aldrig brukade bli eftersom jag små-åt mellan alla målen. Jag tar en frukt eller så istället men jag tror hungerkänslorna försvinner allteftersom jag vänjer mig vid att inte konstant äta.

För att hålla motivationen uppe tittar jag på en massa viktminskningsprogram som jag tidigare spelat in för att spara just till detta ögonblick. Att se personer som väger närmare trehundra kilo och knappt kan ta sig ur sängen själva är en riktig ögonöppnare. Det ska inte bli jag, men det behöver jag bli påmind om för att inte falla tillbaka i gamla spår som så ofta förrut. 

Hinner inte skriva mer nu men ska verkligen försöka att hålla igång den här bloggen för att själv kunna ha koll på alla mina fram- och motgångar på denna långa väg.