icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Kvinna 42. Boendes i Stockholm. Gift med världens bästa man. Har tillsammans med honom världens bästa son på 12 år. Vi är stolta ägare till världens bästa häst. Och världens dyraste bil.

Jobbar med vikten, behöver förändra mitt mat- och motionsbeteende. Startat med LCHF 2012-03-17 och vägde in mig på modiga 96 kg. Målet är 75 kg. Känns helt omöjligt, men det känns helt omöjligt att ha det som det är nu också.
21 mars 2012 08:41

Stålbadet/första pastautmaningen

Igår hade jag en sån där dag, ni vet. När man ska vara på flera ställen, gärna samtidigt, och också försöka planera in så bra mat som möjligt däremellan = inte äta en massa onödigt och inte stressäta massor när det är middagsdags. Gårdagens lunch - Le Gratin du Broccoli slank ned utan problem och på nolltid. När jag på eftermiddagen åkte hemåt för att byta om till stallkläder/hämta sonen som skulle till basketträningen tänkte jag min gamla vanliga tanke: "Jag kommer att dö om jag inte äter något före stallet". Tänkte igen, och kände efter - är jag hungrig? På riktigt? Nej, det var jag faktiskt inte. Vad skönt - ett stressmoment försvann när jag insåg att jag inte behöver häva i mig något innan stallet. Så - kom hem, bytte om, skjutsade sonen, åkte till stallet, åkte och handlade middag - och här kan det hända grejer på mat/godisfronten! [KURSIV]Stressad morsa-som-tror-att-hon-ska-dö-av-hunger-innan-kassalinjen och som då handlar frukt/nötter/godis/kakor i fall att jag måste nödproviantera i bilen innan hemfärden[/KURSIV]. Men - sorry ICA att dagskassan gick ned igår. Jag höll min plan och handlade endast det som skulle handlas. Hämtade sonen, åkte hem, lagade mat. Pasta, min absoluta favoritmat alla gånger, med köttfärssås. Och vilket stålbad, inte bara för pastan i kastrullen, utan också för mig - att inte ens smaka på en liten, liten bit för att se om pastan är klar. Litade till mina öron och lyssnade mig till när den var klar. Snodde ihop en snabb guacamole på en avocado, en matsked creme fraiche, vitlök och kryddor. Åt sedan en god middag med familjen, en kanske något för stor portion köttfärssås med avocado - men INGEN PASTA! Vilken seger! Labradoren i mig skötte sig fint. Tiggde inte en enda gång. Duktig vovve! Belönas med klappar och inte med godbitar. :-) Och så konstigt det känns. Jag är INTE hungrig. Fast jag tycker att jag inte äter någonting. :-) Underbart.

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.