Gråter inombords
år 2011 i december var jag nöjd över mig, jag tyckte om att gå ut å visa upp mig. jag kunde gå på stranden. ja tyckte om mig själv.
jag vägde 45kg och var så fin. Men sen kom de, sakta men säkert gick ag upp i vikt, efter ca 3,5år står nu vågen på 63kg. jag har gått upp 18kg, så så kort tid, varför?
jag bara gråter. jag tycker jag kämpar för att undvika sötsaker och att äta mycket mat, men jag är ju hungrig jämnt, eller sugen jämt . vill tugga på nått hela tiden. och tuggummi funkar ej.
så känns det som ja inte har någon som stöttar mig i mitt bantande. nu ska ja åter igen pröva något, och hoppas att jag lyckas.
Mår så fruktansvärt dåligt över hur jag ser ut, så ja vill inte klä av mig för min sambo.
jag skäms. :(
år 2012 fick jag en diagnos, add/adhd. det tog hårt på både mig och min sambo.
så i 3års tid har jag provat olika mediciner. och äter en nu, men jag vill inte. Jag lovar att jag kommer fortsätta gå upp i vikt om ja äter den.
Biverkning: ökad aptit.
Jippi självklart. jag som inte bör äta så mkt. men jag har inget stopp.
Men ja får inte sluta med medicinen heller. Men ska jag göra de i smyg? jag blir ju deprimerad av att veta att ja bara går upp i vikt.
Men kommer det märkas att ja slutar med den på annat vis. ? ja självklart, jag kommer bli argisiv och stör mig på allt. och då kommer ja inte få ha min sambo kvar, jag har gått över gränsen ett par gånger.
nu ska jag pröva med lchf. och jag hoppas verkligen att det funkar.
Men det stora problemet med mig är att jag ljuger för mig själv. Det är de värsta. Jag tar en kaka men säger åt min sambo . Jag har inte ätit något, jag lovar. jag tar kakan och säger åt mig själv.jag har inte ätit den, jag har ju gått bort den redan. men nej, det funkar inte så.
jag är som när man va 15år och skulle tjuv röka. jag smyger å äter, för då märker ingen något. MEN där har ja fel. för det syns på mig. jag är rund som en boll. och kort så se syns ännu mera då. jag skäms över mig och har inte reagerrat förrän nu. då alla kläder är för små. tillomed trosorna har börjat skava. 
Skärpning nu, nu får det vara slut!!!
/ hoppas ingen tar illa upp av att jag öppna mig \
Kommentarer
-
Välkommen hit! :) Och nej, ingen tar illa upp av att du öppnar dig, det är det vi alla gör här i våra små bloggar.
Mitt råd är: sluta inte med medicinen om du mår bättre av den rent psykiskt! De flesta biverkningar brukar försvinna efter ett tag, och med en bra plan kommer du säkert att kunna reglera aptiten också, och i slutänden kommer du må bra inifrån och ut. :) Mår man dåligt psykiskt är det extremt svårt att ta tag i det fysiska samtidigt, enligt min erfarenhet!!
Prova lchf och räkna gärna kalorier samtidigt för att få kroppen (och hjärnan!) att "lära sig" vad som är rimliga mängder. Ge det tid, planera, ta en dag i taget. Kanske märker du att du mår bättre med lite kolhydrater och att ditt "borderline-beroendebeteende" försvinner, men gör det inte det - var inte rädd för att prova något annat! Att räkna kalorier funkar otroligt bra så länge man är noggrann, oavsett vilken typ av kost man använder.
Ta det lugnt i början, och när du märker att maten rullar på, testa att lägg in lite lätt träning också, om du inte gör det redan. Jag tycker det gör mkt för välmåendet, både fysiskt och psykiskt.
Nu blev det både lite tips och råd, även om jag bara skulle ge en liten peppning... Nåja, du får dem och kan göra precis som du vill med dem. Lycka till! Du klarar det här! :)
Logga in för att skriva en kommentar.