Vågar börja äta ute...
Efter sex veckor med ketogen kost börjar jag våga mig på att äta ute med intentionen att inte gå ur "den gula zonen" av ketosen. Jag känner mig trygg när jag vet att jag bränner det jag äter optimalt och otrygg när det börjar ligga orörligt på en låg nivå. Fånigt, det är ju långa loppet som gäller. Men jag tänker också att det kan vara bra att ha ett mål att stödja sig emot. Det gör också att jag börjar känna min kropps förbränning och reaktion på olika födoämnen. Jag vet hur himla lite det krävs för mig för att säga bye-bye till ketogener och tvingas börja om igen för att nå rätt nivå. Fem dagar är svaret. Det betyder att om jag äter en ostmacka eller bulle så tar det fem dagar innan jag börjar bränna fett ordentligt igen. Det har gjort att jag tänker annorlunda om vad jag äter och säger nejtack utan att ens tänka en sekund på det.
Jag känner ingen fettängslan längre - jag ser svart på vitt att fett lär kroppen att bränna fett. Om jag inte ger den det så slutar den att förbränna helt nästan så jag måste ge kroppen tre mål mat per dag om allt ska fungerar som jag vill att det ska.
Jag har inget sötsug alls vilket jag är tacksam för. För jag blir sorglig av att äta nästan-mat: som glass men inte riktigt glass. Som choklad men utan choklad. Ta en banan fast det är lösgodis du vill ha. Fröknäcke i stället för levain, varm och nybakt från bageriet. Ja, ni fattar. Det är SÅ mycket enklare för mig och min kropp att äta det som är ok att äta och ge tusan i det som ställer till hinder och ängslan.
Så igår fick jag en underbar fiskpókebowl på JOS på Avenyn med rå tonfisk, glasnudlar, grönsallad, cashewnötter och rostad grönkål. Galet gott! Och jag saknade inte det jag tog bort: mango, svart ris, och quionablandning. Vill du ha mer glasnudlar i stället? sa tjejen. Yes please, sa jag. Och jag njöt av maten och mina ögon höftade bra och såg hur mycket jag skulle lämna. Tokmätt blir man ju på keto så det är inte som att man lämnar och suktar.
Jag har bestämt mig för att inte tycka att det är krångligt att äta ute för det är ett ju ett av livets stora nöjen. Men man kan välja restaurang utifrån hur okomplicerat det kommer att bli att modifiera maten. Så nästa val blir A Hereford Beefstouw och en stor, smaskig medium rare köttbit med sås men utan pommes. Yaaas!
Gillar
Kommentarer
-
Wow det är ordning på dig!! Fortsatt lycka till!!
-
Härligt! Jag är imponerad över att du har sån koll och kunskap... vad menas med gula zonen och hur vet du att du är i ketos och när du går ur? Har du några stickor som du kollar blod eller urin med eller vad? Grymt imponerad av dig! Kämpa på och lycka till!
-
Oj, Kicki47, tack för pepp. Jag uppskattar det verkligen. Ja, alltså, jag har en Ketonix. Den mäter ketoner i utandningsluften. Inte lika träffsäker som blodtest men noggrannare än med urinstickor. Det är lite overkill att ha en sån men jag hade den sedan tidigare och den hjälper mig att förstå min kropp och hur den reagerar på olika sorters kost, motion, fasta osv. Ibland kan man ju inte styra intaget till exakt det man borde om man äter ute, t.ex., och då är det sketabra att kunna välja det som är "mest rätt" för just mig och inte välja någon djävulsföda som kastar ur mig ur maximal förbränning. Det variera kraftigt mellan olika personer vad man kan och inte kan äta och hur mycket.
Typ. Jag mäter inte exakta siffror ppm, då skulle jag bli manisk, haha, men man kan se om man är i blå zon (inte i ketos), gul zon ( i ketos) eller röd zon (bränner fett som bara f-n). Mer vetenskaplig än så är inte jag
men det kan man ju säkert vara om man tränar seriöst. Det här känns mer relevant än att räkna brända kalorier. Men det är så det funkar för mig. Kram!
Logga in för att skriva en kommentar.