Min hälsohistoria

Jag kämpar på, och ändå tycks ingenting hända på vågen. Jag behöver säkerligen dra ner på kolhydraterna, öka proteinmängden och träningsmängden för att något ska hända. Har aldrig haft så här svårt att gå ner i vikt förut. Det, liksom mycket annat, är säkert ett ålderstecken. Nu låter det som att jag är gammal. Gudarna ska veta att jag känner mig väldigt gammal just nu. Bör kanske förklara mina hälsoproblem, något jag inte gärna skriver om då jag ofta känt att jag inte fått respons. Det känns som att mina vänner rycker på axlarna åt min hälsa, och pratar på om sina problem. I alla fall, tänkte dra min historia nu. I årsskiftet 2006/2007 hade jag en stressig kurs i utbildningen, och fick problem med magen. Dagliga diarréer och magknip. Tänkte att det nog var stress, och tryckte i mig fil och yoghurt med nyttiga bakterier. Ingen förbättring. I samma veva slutade jag med godis och andra sötsaker och rasade i vikt till 64 kg. Men det syntes knappt på mig eftersom magen var så uppsvälld hela tiden. Framåt hösten 2007 fick jag tanken att det kanske var laktos som var boven i dramat (eftersom jag var överkänslig som liten), och slutade helt med laktos. Magknipet försvann, men diarréerna bestod. De fortsatte, nu kombinerat med illamående flera gånger i veckan, fram till hösten 2008 då jag äntligen tog mod till mig och sökte läkare. Illamåendet var otroligt frustrerande, det kunde slå ut mig en hel dag, det enda som hjälpte var något sött att äta, eller sömn. Hos allmänläkaren togs en massa prover. Man fann ut att jag hade låg ämnesomsättning och lågt blodvärde (117), och i februari 2009 fick jag börja äta Levaxin för ämnesomsättningen. Läkaren, "glömde" bort att skicka remiss för vidare utredning av magen på sjukhuset, och först nu i mars gjordes det. I samband med fler prover hos allmänläkaren visade det sig att jag trots lågt blodvärde inte hade järnbrist. I måndags (23/3) tog jag nytt ämnesomsättningsprov och prov för vitamin B12, samt blodvärde, vilket nu sjunkt till 105. Jag väntar nu på provresultaten för ämnesomsättning och B12, samt på remissen från sjukhuset. Är så less på att må dåligt nu, vill vara pigg och glad som andra i min ålder, men känner mig som en hypokondrisk gammal kärring. Blir stundtals så utslagen att jag inte orkar någonting. Att illamåendet kräver socker för att jag ska bli pigg är inte särskilt bra för vikten. Även om jag försöker välja sockerfritt är det inte alltid det finns till hands när illamåendet slår till, och även sockerfritt håller ju sockerberoendet vid liv. Jag uppskattade aldrig att jag var frisk och kry, det tror jag inte att man gör förrän sjukdomen står vid dörren och knackar på. Jag skulle göra vad som helst för att bli frisk igen. Framtiden, ja, vad den bär med sig vågar jag inte ens tänka på. På toppen av allt kom det här med det sjunkande blodvärdet, och en massa hemska tankar om obotliga sjukdomar virvlar upp i huvudet. 2009 blev året med ständiga nålstick i armen, men kanske kommer det också att bli året jag blir frisk.

Sara85s blogg

Min hälsohistoria

Kommentarer