icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här huserar en 25 årig tös med stort intresse för smyckestillverkning och att ägna mig åt sådant som får mig att må bra i livet. Jobbar som vikarie på 50% och med mitt egna smyckesföretag på 50% och lever tillsammans med världens goaste människa.

I bloggen kommer jag ägna mig åt att skriva om promenader, träning, tips på mumsigheter och att helt enkelt dela med mig av det många kallar "sunda tänk". För mig handlar det inte om att äga en våg eller mäta varje centimeter som försvinner runt magen. För mig handlar träning och rörelse om att må bra i sig själv och att ta hand om sig själv såväl psykiskt som fysiskt. Jag är mycket för balans, det kommer ni säkert märka.

Välkomna till min blogg :)
27 november 2011 15:42
7

Det börjar kännas

Jag befinner mig just nu i någon form av läge där jag vantrivs med min kropp, mitt sätt att leva och att jag inte rör på mig så mycket jag skulle önska. Jag vet inte var gränsen går för när man verkligen bör ta tag i ett problem. Som 25-åring väger jag nu 67 kilo och klassas fortfarande av omgivningen som smal till mina 169 cm, men jag känner mig allt annat än smal. När jag var yngre hade jag komplex för både ett och annat men det har växt bort, så att jag känner såhär för min kropp nu vill jag gärna ta på allvar. Eftersom jag har ganska lång restid till och från mitt jobb så försöker jag ta mig ut mitt på dagen och gå 40 minuter, men mitt jobb tillåter inte alltid att jag kan göra det, på grund av mina arbetsvillkor. Eftersom jag är mörkrädd vill jag inte gå ut på kvällarna och mina vänner bor alldeles för långt bort. Det här kan tyckas vara bortförklaringar enligt många, men jag söker snarare en lösning på andra sätt att göra detta. Jag simmar en dag i veckan och går ut och går när jag kommer åt, även om det bara är när jag väntar på tåget och fram och tillbaka på perrongen. Många bäckar små... Eftersom min lön går direkt till mat och boende finns inte de där extra hundralapparna till ett gymkort heller, vilket känns väldigt tråkigt eftersom jag blir oerhört motiverad av att träna gruppträning. Gym är fruktansvärt tråkigt, men gruppträning är sjukt roligt! Jag är i en less period när allt känns tungt. Hur tar man sig ur det?

Kommentarer

  • 27 november 2011 18:38
    Tabirimiri
    ja då är du inte ensam om inte gilla gå ut när det är mörkt ute för jag är precis likadan.
  • 27 november 2011 19:27
    FrkM
    jag med. går inte själv i mörkret. däremot brukar jag passa på att gå på gymmet innan passen om jag har tid. istället för att sätta mig ned och vänta på att passet ska börja passar jag på att gå.
  • 27 november 2011 19:32
    Tabirimiri
    oj önska att man hade den energin att stryketräna/kondition innan ett pass. Har alltid tyckt det är obehagligt att gå ut när det är mörkt.
  • 27 november 2011 19:38
    FrkM
    man får ta en återhämtning emellan men inte bli kall. man orkar bra mycket mer än vad man tror. det är något jag lärt mig av att ha jobbat mig tillbaka efter sjukdom med en pt.
  • 27 november 2011 19:41
    Tabirimiri
    Förstår,beundrar såna som klarar av det, har prova det nån gång men var inget som passa mig men men alla är olika. Men funderar på en pt.
  • 27 november 2011 19:57
    Scrapjo
    Att få träna några pass med en PT vore superhärligt, för att verkligen se vad man behöver. Så skönt att höra att jag inte är den enda som väljer att inte gå ut i mörkret.
  • 27 november 2011 19:59
    FrkM
    man lär sig mycket på det och jag rekommenderar det för dem som har möjligheten. man får mer effektivitet i träningen och lär sig anpassa den efter sina egna behov.

Logga in för att skriva en kommentar.