Ett steg på vägen

Nu har matrutinerna lagt sig iallafall. Tycker det går bra och mest av sig själv att inte äta för mycket. Vet sen förrut att det tar ungefär 2 veckor för mig och hjärnan att släppa taget om maten som bästis och slapparsällskap. Och som ursäkt. Träningen halkar efter. Blir nervös när jag blir sjuk varje gång jag trappar upp den :P Så jag drar mig, lol. Bra ursäkt va? Sista steget- vatten! Eller kanske borde det vara första. Igår fick jag iallafall i mig 4 glas. Halvvägs! Känns skönt att ha kommit över den största tröskeln med det ständiga matsuget och att magsäcken har krympt. 2 veckor till innan de andra två sakerna sitter som en smäck med? :D

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.