Den mulliga tjejen

Jag vet inte när det började, mitt överätande alltså, jag tror det kan ha uppkommit pgr av min pappas försummande av oss barn. Han tyckte inte att vi behövde äta lunch och vi vågade inte annat än följa hans regler. När jag var 10 så började vi (vid lunch-tid) smyg-äta mackor eller vad annat vi kom åt under den korta stund han var ute i trädgården, en av oss höll alltid vakt ifall han skulle gå in igen. Vi hetsåt och skyndade oss att ta bort minsta bevis till att vi brett mackor eller tagit kex. //Ni undrar säkert varför vi var så rädda för pappa, och det är en annan historia, men jag kan säga att vi utsattes för regelbunden misshandel sedan 2 års ålder.// Efter den här tiden så ökade min vikt ganska fort och jag blev "den mulliga tjejen", det är [UNDERSTRUKEN]inte[/UNDERSTRUKEN] kul att vara hon kan jag säga! Fester, middagar, högtider, skolfotot, mys med pojkvännen, studenten. Under alla dessa tillfällen och egentligen härliga tider i livet har jag känt mig så otroligt ful och fet, så utanför. Jag var så osäker att jag gjorde slut med min första stora kärlek efter två veckor, jag ville röra honom och ville att han skulle röra mig, men jag tyckte han förtjänade bättre och dumpade honom med en nonchalant attityd. Nu, 3 år senare vill jag förändras, jag vill inte behöva känna alla dessa hemska känslor, tänka alla dessa hemska tankar, jag vill bli en ny människa och börja om på nytt! Jag tänker kämpa för det, vill någon kämpa med mig?

Kommentarer

11 augusti 2012 22:25

Annlii

Hej Strawpop! Det du delar med dig av berör mig verkligen och jag följer gärna din kamp mot en förändring. Du är värdefull och har rätt att må bra!!

Logga in för att skriva en kommentar.