icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Oftast sprallig och glad sjukgymnast med stort intresse för hästar och ridsport, dans och träning. Tyvärr med en lång historia av ätstörningsproblematik. Med hjälp av LCHF börjar jag nu få ett sunt förhållande till mat igen. Bloggar lite om mina tankar och känslor kring maten, träningen och livet i allmänhet.
12 november 2013 16:44
5

En glimt av mig

Två dagar jobbade den här veckan och vet ni, jag är faktiskt på bättre humör än jag var i morse, igår och i Söndags. Just nu, när kollegan är borta, kan jag slappna av och göra mitt jobb utan att få nedvärderande och elaka kommentarer var och varannan minut. Det är så skönt! Det visar mig oxå att det faktiskt är han som är problemet på mitt jobb. Jobbet i sig är jättekul och övriga kollegor har jag trevligt med på raster och möten. Ytterligare en motivator till att ta tag i det, när jag nu ska våga... När jag nu är lite piggare försöker jag även se på mina tankar lite utifrån. Jag sjunker tillbaka i ätstörningsbeteende och tänk när jag är deppig, men även när jag är som sämst nu så är jag så otroligt mycket bättre än jag var för 1,5-2-3-4 år sedan. Då hetsåt jag nästan dagligen och kräktes oxå upp maten i perioder. Nu när jag har en, som jag tycker, riktigt kass period har jag hetsätit 1-2 dagar i veckan som mest och vid flera tillfällen dessutom kunnat bryta en påbörjad hetsätning. Jag har inte kräkts på 1,5 år. Jag äter regelbundet alla tre huvudmål varje dag, även de sämsta dagarna. Jag kompenserar inte genom att svälta mig eller träna stenhårt. Igår kunde jag äta lite glass utan att få mer ångest eller sätta igång en hetsätning, detta [KURSIV]trots[/KURSIV] att jag faktiskt mådde dåligt innan. Vad jag försöker få fram är att jag ju, trots allt gnäll, har kommit långt i mit ätstörning. Vad jag nu har är säkert någon form av depression och då blir "ätstörningsresterna" mer synliga än när jag mår bra. De finns där hela tiden, jag får ofta jaga bort trollen och den enormt tjatiga djävulen på axeln, men när jag mår bra i övrigt kan jag ändå tysta dem. I eftermiddag är jag en glimt av mitt vanliga jag, utan depression. Den jag som jag vill vara alla dagar. Jag försöker använda den här glimten till att se vad det är som gör mig nere och just nu känns det inte så svårt att lokalisera problemet till min kollega. Och om två dagar utan honom kan få mig att hitta tillbaka till arbetsglädjen så vet jag ju vad jag måste göra: på något sätt få bort honom och hans dåliga attityd ur mitt liv. Jag hoppas att jag inte ska behöva byta jobb för att göra det. Nu tänker jag ta en långpromenad och lyssna på P3-dokumentär, det är några kvar innan jag lyssnat igenom allihop. Sen ska jag hem till min finfina sambo och tala om för honom hur himla bra han är. Jag har så mycket fint i mitt liv. På något sätt måste jag hindra min kollega från att ta allt det positiva ifrån mig.

Kommentarer

  • 12 november 2013 16:52
    Flamenco
    Det är så himla bra att du ser dina framsteg och inte bara det du inte klarar! Det är rätta sättet att komma vidare.
  • 12 november 2013 17:12
    anna54
    Ja det är härligt att det finns positiva saker du kan göra men förstår att det är jättejobbigt. På en träffpunkt där jag går är det en kvinna som så fort hon har kommit in börjar klaga, och klaga och klaga, och så jobbigt det är. Idag blev jag uppriktigt sagt förbannad och sa ifrån, då sa en av de som jobbar där också ifrån. Men hon har klagat i så många år och har hon inget att klagar över så hittar hon på något. Hela tiden. Så urjobbigt. Måste vara jättepåfrestande med din arbets "kamrat". Jag kan ju gå ifrån träffpunkten om jag mår dåligt men du kan ju inte gå ifårn ditt jobb. När jag slutade kräkas var när jag flyttade in i min "nya" lägenhet. Jag hörde när de kissade i våningen ovanför och blev helt förskräckt, jag som bara hade bott högst upp i de två lägenheter jag bodde innan hade inte förstått hur lyhört det är. Och jag tänkte att när jag kräks så hörs det till våningen under. Det var en enorm glädje och lättnad när jag insåg att här kan jag bara inte kräkas. Önskar dig lycka till, jag vet att det är urjobbigt.
  • 12 november 2013 19:28
    Linnex
    Hepp pepp!
  • 12 november 2013 20:07
    hejja på dej! Stå på dig - det är du värd!
  • 13 november 2013 21:21
    lejonell
    Så bra gjort att bryta dina hetsätningar och tänk så långt du har kommit - du ska aldrig tillbaka till att börja kräkas igen. Du gör helt rätt som belönar och berömmer dina framsteg och fokuserar på det, på att äta mat och ha regelbundna och bra vanor.Energitjuven på jobbet har inte en chans att vinna över dig, du har hur mycket som helst att sätta emot!

Logga in för att skriva en kommentar.