icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Oftast sprallig och glad sjukgymnast med stort intresse för hästar och ridsport, dans och träning. Tyvärr med en lång historia av ätstörningsproblematik. Med hjälp av LCHF börjar jag nu få ett sunt förhållande till mat igen. Bloggar lite om mina tankar och känslor kring maten, träningen och livet i allmänhet.
3 december 2013 15:56
1

Helgen som var

Hur gick min planering tror ni? Inget vidare. En kollega jobbade sin sista dag i fredags och bjöd då givetvis på fika. En pepparkaka blev två och tre och fyra. Plötsligt även en lussebulle och en pepparkaka till. Det jäkliga är att jag inte ens tyckte det var speciellt gott, på riktigt. Men vad hjälpte det när ätstörningsdjävulen på axeln hade fått vatten på sin kvarn? Ensam hemma på kvällen var jag oxå, vilket resulterade i att jag svängde in på coop på hemvägen och köpte glass, bröd och nötter som jag hetsåt tills jag ville kräkas. Ångesten som följde var inte nådig. Illamåendet gav inte med sig och känslan av misslyckande följde med trots att jag faktiskt inte åt upp allt utan avbröt, slängde en del och en del ligger faktiskt kvar i frysen. Jag åkte till stallet och red och blev tillfälligt på lite bättre humör. Hetsåt inte heller mer efter det, alltså en liten seger. Men när sambon kom hem efter en lång rolig after work så var jag inte precis roligt sällskap. Ångesten kröp under skinnet på mig fast jag försökte släppa den. Men men, jag avbröt ju faktiskt en hetsätning. Lördagen sen blev rätt så bra. Vi hade en härlig kväll på Wallmans med god mat, tyvärr även lite för mycket dryck vilket gjorde att jag åt några knäckemackor när jag kom hem. Alkohol är farligt. Jag vet inte vad kalorierna hamnade på, men min stackars mage, som inte är van vid så mycket kolhydrater på en och samma gång, var i uppror hela söndagen. Synden straffar sig väl helt enkelt. Söndag ja, vilken fantastisk första advent det var! Massor med nysnö och strålande sol. En lång ridtur på min fina tjockis, bättre terapi kan jag inte få. Hon är så glad och hon visar så tydligt att hon älskar att få komma ut. Det här med mammaledighet är inget för henne egentligen. Hon vill springa fort och hoppa högt. Jag med för den delen. Jag saknar tävlingarna, men jösses vad jag ser fram emot en lite mini-grålle. Hoppas hoppas hoppas att allt går som det ska. Jag är nästan rädd för att hoppas. Tänk om något skulle gå fel? Och nästa tanke, om jag är så här nojjig när jag ska få hästbäbis, hur blir det då om jag själv blir gravid. Herregud...

Kommentarer

  • 3 december 2013 19:45
    Flamenco
    Jag tycker du är värd massor med beröm för att du lyckades avbryta hetsätningen! Jättebra gjort!

Logga in för att skriva en kommentar.