icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Oftast sprallig och glad sjukgymnast med stort intresse för hästar och ridsport, dans och träning. Tyvärr med en lång historia av ätstörningsproblematik. Med hjälp av LCHF börjar jag nu få ett sunt förhållande till mat igen. Bloggar lite om mina tankar och känslor kring maten, träningen och livet i allmänhet.
12 december 2013 15:59
3

Lättad

Mycket händelser kring mina djur idag, tack och lov slutade allt väl. Vovven fick åka in till djursjukhuset eftersom han inte velat äta och inte har kunnat gå uppför trappan på ett par dagar. Eftersom han börjar bli gammal så är det oroligt när något händer. Det visade sig i alla fall vara artros plus lite dåliga levervärden. Han har fått mediciner och ska förhoppningsvis kunna hänga i ett tag till. Han tyckte [KURSIV]otroligt[/KURSIV] synd om sig själv, ingen kan vara så självömkande som en schäfer... Men nu är han hemma och vi är rätt så nöjda båda två. Eftersom jag har varit hemma och VAVat (vård av vovve) så har jag även kunnat vakta posten. Jag hade veterinären ute för några dagar sedan för att ta prover på hästen och kolla så att allt står rätt till med henne. Hon har nu gått halvvägs i dräktigheten och jag ville försäkra mig om att allt var som det skulle eftersom hon har flyttat 100 mil med allt vad det innebär. Lång resa, nya miljöer, ny hösort... Idag kom i alla fall provsvaren och allt såg finfint ut. Det ligger alltså fortfarande en lite fölbäbis där inne som är beräknad att komma ut i mitten på Maj. Så underbart! Jag har väl egentligen inte varit så orolig, jag tycker mig ha sett hur det sparkar och rör sig där inne på ett sätt som tarmarna inte borde klara av. Dessutom är hon HUNGRIG, hela tiden, och till skillnad från matte så är inte det normaltillstånd. :) Allt verkar alltså lösa sig runt de fyrbenta, tack och lov. Matten väntar på svar från psykologen som jag kontaktade förra veckan. Jag vill verkligen ta tag i allt innan det alldeles eskalerar och jag måste sjukskriva mig. Kollegan som håller på att ta död på mig får jag bara veta mer och mer om. Tydligen har han fått flera andra att sluta och byta jobb så jag är inte den enda hackkycklingen. "Bry dig inte om honom, han är en idiot", sa en rehabassistent som jobbat här länge. Hur han kan få vara kvar är ju ett under, han borde ju åtminstone omplaceras. Att få sparken från Landstinget är ju i stort sett omöjligt. "Man måste supa på jobbet tre gånger innan det händer, minst", sa en kollega. Det stämmer nog. Men som sagt, en omplacering vore kanske på sin plats. Svårt att komma som ny och påpeka det dock, han har ändå jobbat här i 30 år, längst av alla sjukgymnasterna. Nåja, jag får försöka leva på att jag har andra kollegor som är kanon. Imorgon ska den yngre generationen behandlare ut på After work, ska bli himla kul. Hoppas bara att jag fixar maten. jag har kollat på menyn och det finns en hel del LCHF-vänliga alternativ där vi ska äta. Något glas vin till det så ska det nog kunna gå vägen. Fredagar är ju min akilleshäl även i vanliga fall, så lite orolig är jag allt. Får försöka undvika att falla dit på eftermiddagsfikat, det är där det brukar gå snett. Skippar jag det har jag en tendens att klara mig bättre. Ikväll ska jag och mina fyrbenta vänner ta det lugnt inne och lyssna på stormen som tydligen är på ingång. Ska njuta lite extra av vovven Peps sällskap, tänka att en blir så orolig när djuren är hängiga.

Kommentarer

  • 12 december 2013 17:16
    svalu
    Det är som med barn Johanna, lätt bli nojig när dom eller husdjuren inte mår bra. Har ett tips till dig mot "idioten" på jobbet. Om det fungerar vet jag inte, men prova. När han kommer med sina kommentarer, fortsätt med det du har för händer, låtsas som inget och svara sen bara, [FET]"förlåt, jag hörde inte vad du sa"[/FET]
  • 12 december 2013 17:57
    Donnina
    Skönt att den blivande modern och gamla vovven mår bra, resp. bättre! Du måste försöka att inte låta dig nedslås av den hemska kollegan. Be psykologen om råd och hjälp hur du ska hantera mobbaren, försök hitta hans "akilleshäl" så att du kan få övertaget .Ofattbart att han inte ännu blivit avskedad eller omplacerad eftersom mobbandet har pågått mot andra kollegor tidigare. Har du pratat med någon personalansvarig? Stå på dig, låt inte ditt liv förstöras av en sadist!
  • 12 december 2013 19:51
    gittan52
    Nej, en rehabassistent får inte säga så! Jag hoppas innerligt att du är fackligt ansluten, får då tycker jag att du ska kontakt med ditt fack! Hoppas du har styrkan att sätta ner foten och säga ”stopp”, precis som vi försöka lära barnen på förskolan smile. Det är inte OK att kränka en person och den är faktiskt den som känner sig kränkt som bestämmer vad som är kränkande! När du skriver att du bor i Jämtland och har häst så tänker jag på ett ställe utanför Ragunda, där jag varit några gånger under semestern. Där finns ett ställe som heter Dalpraktiken och många hästar finns det där…. Vi har sett hur en liten tjej ”styrde” en häst med bara pekfingret. Fascinerande! Skönt att verkar vara bra med både hund och häst!

Logga in för att skriva en kommentar.