Orosklump

Klumpen i magen som inte vill ge med sig. Den dyker upp varenda morgon när det är dags för jobb igen. Nu på morgonen ska vi ha sjukgymnastmöte. Det innebär normalt sett att kollegan som älskar sin egen röst pratar i ca en timme medan alla andra väntar på att klockan ska gå. Jag vet att det vore lämpligt att säga ifrån, men när ingen av de som varit här länge gör det känns det jobbigt. Alla tycker att han är jobbig, ingen orkar ta konflikten. Jag vet att jag ältar. Jag kan inte hitta mina egna tankar tillräckligt klart för att fatta några beslut. Det finns ett par jobb ute som jag gärna skulle söka, båda i Stockholm. Men så tar det emot lite. Jag måste flytta härifrån innan jag gett Jämtland en helt ärlig chans. Hur länge ska jag bo här för att ha gett det en ärlig chans? Ett halvår, ett år, två år? Flyttar vi så väljer jag bort närheten till mamma och familjen. Jag väljer bort lugnet och tryggheten i den jämtländska naturen. Jag väljer bort fjällen och sjöarna. Saker som betyder mycket för mig men som kanske inte betyder tillräckligt mycket för att jag ska vilja vara kvar. Jag vet inte vad jag ska göra. Flyttar vi så väljer jag närhet till vänner. Jag väljer närhet till träning och tävling med hästarna. Jag väljer lite varmare breddgrader och lite ljusare dagar på vinterhalvåret. Jag väljer närhet till sociala och kulturella aktiviteter. Är det viktigare än familjen? Jag fick en kommentar tidigare om att jag borde bli bättre på att tänka på mig själv. När jag ser vad jag radar upp här ovanför så ser jag att det jag vinner på att flytta är sådant JAG älskar, men som ingen annan vinner på. Mamma blir ledsen om jag flyttar, det är nog mitt huvudsakliga skäl till att stanna kvar tror jag. Hon är otroligt viktig för mig. Jag vill gärna ha henne nära. Men jag mår ju inte bra här som det är just nu. Sen är det ju den återkommande frågan om VAR jag då "bör" bo för att må bra. Jag har egentligen aldrig haft någon längtar till Stockholm som stad. Det är lite för stort, lite för mycket folk. Jag vill vara på landsbygden. Jag vill ha möjlighet att ha mina hästar inte alltför långt borta från mig. Jag vill ha råd att träna och tävla med hästarna. Samtidigt vill jag gärna ha vettiga kommunikationer. Jag vill kunna ta mig in till en stad utan alltför mycket krångel. Frågan är också vad jag vill jobba med. Jag borde inte söka jobb bara för att söka jobb. Jag vill hitta något som jag trivs med och som jag verkligen vill göra. Nu finns två sådana jobb ute nu, på barnhabiliteringen, givetvis i Stockholm. Igår skrev jag ansökningarna, var peppad och motiverad. Tänk om jag kunde få ett sådant drömjobb! Idag är orosklumpen stadigt på plats igen, gör jag [KURSIV]rätt[/KURSIV]? Vad ÄR [KURSIV]rätt[/KURSIV]?

Kommentarer

22 januari 2014 09:43

Stinats

Du kan få bådadelarna, sök jobben och leta efter hus att hyra runt om stan :) Där jag är uppväxt i Märsta, sigtuna, odensala kan man hyra hus och hyra in sig i stall!
22 januari 2014 09:51

Tjohanna

Tack! Det är sådant jag behöver höra ;) Det är så lätt att fastna i grubblerier som inte är relevanta. De flesta problem går ju att lösa!
22 januari 2014 10:37

våffla55

Finns det någon som leder mötet ? Ta upp med den personen innan mötet eller en annan dag att du tycker att det är störande att en person pratar hela tiden. Det skall gå att dela upp mötet i punkter där alla får säja sitt. Ledaren av mötet skall kunna styra upp allt. Även avbryta den som bara pratar. Då känner du inte olust inför mötet. Ibland är man rädd för förändringar och vet inte vad man skall göra. Men prova, du kan alltid flytta tillbaka. Ibland blir det så att man växer av förändringar. Jag bytte jobb efter 34 år på ett statligt företag. Tänkte när chansen kom- hoppa nu det kommer aldrig åter. Det var många sömnlösa nätter och mycket tankar på dagarna. Jag hoppade, var jättenervös hur skall jag klara allt nytt !!! Jag klarade det !!! Känner mig så himla nöjd att jag vågade för jag trivs jättebra nu. Ser mina gamla arbetskompisar som harvar på i gamla spår och då tänker jag - Va kul att jag VÅGA !!! Lycka till, sök jobb kommer du på arbetsintervju gå dit gör ditt bästa. Vill du inte ha jobbet om du blir erbjuden det kan du alltid tacka nej. Svårare än så är det egentligen inte. Är du lycklig är mamma lycklig :))
22 januari 2014 13:21

mosel

Jag håller med [KURSIV]våffla55 [/KURSIV]att tala med chefen eller någon annan som leder mötet och föreslå att man gör mötet annorlunda och att alla ska prata och att då chefen säger det i början att idag ska mötet gå till på ett annat vis. Det verkar ju som att alla egentligen tycker samma sak så det är ju jättebra om du orkar ta initiativ till en förändring. När det gäller jobben, som jag sa tidigare, sök jobben först och se om du blir erbjuden jobb och ta ställning då. Det finns jättemånga ställen som inte alls är långt från Stockholm. Uppsala tex är jättefint också. Om du tittar på en karta kan du se en uppsjö av både städer och byar på pendlingsavstånd till Stockholm (även tex Mälardalen). Pepp, pepp!

Logga in för att skriva en kommentar.