icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag startade min livsstilförändring i juni 2003 med att sluta röka efter 33 år som storrökare samtidigt som jag lärde mig att äta frukost, lunch och middag varje dag.

Enda sedan tonåren har jag misshandlat min kropp gm att inte äta något alls till att äta då något var jobbigt bara för att jag var stor. Jag fick helt enkelt för mig att stor var lika med tjock och ingen sa något annat heller trots att det inte var mkt fett på den kroppen till en början innan alla bantningskurer började sätta sina spår och vikten gick sakta uppåt gm åren innan jag tog tag i mitt liv igen och bestämde mig för min livsstilsförändring.

Jag har sedan 2003 ätit enl Viktväktarna då jag lyckades gå ner 33 kg fram till oktober 2004. Men pga utebliven viktnedgång så försökte jag bla med LCHF, LCNF, stenålderskosten och återvände även till Viktväktarnas pointsberäkning en gång. Men efter 33 kgs viktnedgång så var det tvärstopp i viktnedgången oavsett vilken dietform jag valde. Nu har vikten vänt sig uppåt igen för första gången under alla år och sedan i höstas har det nu blivit 7 kg upp igen även om jag just nu har stoppat uppåt spiralen igen.

På vägen har jag lärt mig otroligt mkt om kost och kostens påverkan av kroppen, kunskaper som jag gärna delar med mig av till alla som orkar höra på. Har en förmåga att börja mässa vilket för många kan vara ur jobbigt att höra på om man inte själv är genuint intresserad.

Tillägg den 21 oktober 2012: From januari 2011 har jag ätit låg kolhydrats kost enligt Anna Anka, frukt och grönt tillsammans med proteiner, sex mål per dag och ca 1500 kcal per dag och gått ner de sista dryga 30 kg. Total viktnedgång 68 kg sedan sommaren 2003 och mår kanonbra, det behövdes ingen magoperation till sist hittade jag min nyckel för framgång, insåg till sist att jag hade ätit på tok för mkt, därav viktstillestånd. Någonstans trodde jag att tomrummen på tallriken skulle fyllas ut med det tillåtna vilket slutade med för mkt kalorier.
10 februari 2010 09:14
6

Överätningssyndrom.

Tänkte att kanske ska man skriva lite här iaf. Jo iof sig så har jag försökt undvika operation sedan 2003 och försökt få vikten att röra sig nedåt med alla medel som bjudits på vägen utom svältdieter. I perioder har det gått riktigt bra men av någon anledning så hamnar jag i överätningsträsket igen och sabboterar för mig själv. Jag är en sk överätare och äter mao inte det som jag vet är farligt tex snacks godis, bakverk, dricka osv utan trillar dit på portionerna och fel proportioner av det som ligger på tallriken. Det som är tillåtet överkonsumeras utan att jag har en medveten tanke om det och resultatet på vågen låter inte vänta på sig. Hur sjukt det än låter så måste jag erkänna att jag äter för att jag är rädd för att känna hunger även om jag faktiskt är mätt! Magsäcks kirurgin kanske är min räddning ifrån fettmaträsket även om jag medvetet tycker att jag är tillräckligt smart för att fixa det helt själv. Isodieten kanske är något för mig då den har begränsade intag per dag av naturlig kost, inte som viktväktarna där man får äta hur mkt man vill av vissa saker och som i LCHF där man får äta så mkt man orkar, bara man blir mätt. Nej just det här med att man får äta så mkt man vill gör att jag överäter just det som är tillåtet och det blir obalans mellan intaget och uttaget. Försöker just nu att få mina intag att hålla sig inom gränsen av 1600 kcal fördelat på 33% protein, 33% fett och 33% kolhydrater. fortsättning följer.

Kommentarer

  • 10 februari 2010 10:55
    tusse81
    Jag känner igen mig i det där, att äta så man blir övermätt med rädsla för att bli hungrig senare och då behöva äta onyttigt... men sedan jag började med lchf har det faktiskt gått bra. Jag försöker äta långsamt och tänka att mättnaden kommer om en stund efter att jag slutat äta. Eftersom man ska äta ganska mycket fett i den kosten, så kommer mättnaden automatiskt. Ju fetare du äter, ju mer mätt blir du och ju mindre behöver du äta. Så om jag var du skulle jag dra ner lite på kolhydraterna och öka fettintaget lite. Lycka till!
  • 10 februari 2010 12:51
    pralin
    de är inte lätt, jag är en känslo ätae, och då blir de just nu mackor jag äter mat ordentligt, försöker ta nåt var tredje timme, men som sakt de är känslo ätning för mej vet inte hur du ställer dej till sånt, jag äter inte mycket men just nu är jag inne i en dålig period, men man kommer snart tillbaks, sköt om dej.
  • 10 februari 2010 12:51
    pralin
    de är inte lätt, jag är en känslo ätae, och då blir de just nu mackor jag äter mat ordentligt, försöker ta nåt var tredje timme, men som sakt de är känslo ätning för mej vet inte hur du ställer dej till sånt, jag äter inte mycket men just nu är jag inne i en dålig period, men man kommer snart tillbaks, sköt om dej.
  • 10 februari 2010 14:00
    agnetar
    Som inledning väljer man väl ofta att följa någon diet typ LCHF, ISO eller GI men i längden brukar det spåra ur på något sätt. Jag har nog testat det mesta inklusive fasta för några år sedan. Nu kör jag bara efter att ha koll på kalorier och motion samt att det ska vara 3 huvudmål samt några mellanmål. Fortfarande kan man komma fel och bli sugen på något men i det stora hela fungerar det bra. Försöker hitta ideér från olika dieter och "snappar" åt mig det som ett hjälpmedel Det gäller nog att du hittar ett sätt som sammantaget passar just dig och det är inte alltid så lätt Men ge dig inte utan kämpa på. Jag har som mest vägt 112,6 och just nu visar vågen på 83,5 och det har varit en berg och dalbana upp och ner i många år. Vet inte om jag tror på snabba lösningar utan det gäller nog att lägga om hela livsstilen öfr att det ska lyckas Lycka till med att hitta just ditt sätt:)
  • 10 februari 2010 18:10
    krisp
    Fortsätt kämpa på och försök undvika operationen. Använd en mindre tallrik och ta inte om så blir det mindre portioner. Kämpa på.
  • 18 februari 2011 05:20
    imsfese
    Hej! Jag känner igen din kamp mot överätandet. Nu har jag gått med här sedan i början av januari och jag tycker det går bra. Så länge man håller sig till ett kalorieunderskott så tror jag inte att det har någon betydelse vilken diet man går på. Jag tittar på mina intag och ser när kvällen kommer, att jag får inte äta något mer. Hittils har jag endast en gång fått i mig mer kalorier än vad jag behöver för mitt bas behov. För mig tycks det vara detta som hjälper, att verkligen registrera. Det hjälper mig att förstå hur mycket kalorier det finns i olika produkter. Hunger har kommit ibland. Då försöker jag hitta saker som jag kan äta utan att det blir så mycket kalorier, men som har en stor mängd eller sådant som har en låg Gi. Men visst är det en kamp. Jag tror att du kan lyckas. Kan jag kan du. Och du är tillräckligt smart... Lycka till i fortsättningen imsfese

Logga in för att skriva en kommentar.