Igen igen,,,,,

Har funderat en hel del sedan förra året jag var aktiv....När vikten når en speciell nivå (90kg för mig) går liksom hela varningssystemet igång och uppgraderingen går blixtsnabbt från D-con 5 till D-con 1. Som om hjärnan tillslut vinner över begären och drar i den STORA nödbromsen. Det konstiga är att jag är en jäkligt sportig tjockis. Cyklar 2 mil på 53 minuter utan att vara spyfärdig. Crawlar 1 km på 35 minuter. Men är fet likförbannat. Kondisen är det altså inget fel på och jag gillar att röra mig. Men inser ju också att vardagsmotionen är obefintlig. 3g i veckan mycket och hård träning - där emellan ett stort ingenting. Två insikter finns väl där i skallen även om jag har svårt att omsätta dem: 1. Vardagsmotionen måååååste på plats. 2. Matintaget är för stort (även om jag väldigt sällan är mätt). Problemet består, som kanske för fler andra, att omsätta insikten i GÖRA. Vilket svider lite i själen för jag ser mig själv som en do:er. Nej nu ska do:ern se till att göra något :-) see y

Yenas blogg

Igen igen,,,,,

Kommentarer