icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är redan en bloggare sen tidigare men har nu bestämt mig för att lägga fokus på en blogg som helt och hållet handlar om mat och träning. Bloggen är mest för min egen skull så att jag tydligare ska kunna se de resultat jag hoppas kunna åstadkomma med min satsning på kost och träning som ska pågå fram till den 4:e juni då jag fyller 23.

Mina mål har varit klara för mig sen ett och ett halvt år tillbaka och jag har kommit en lång bit på vägen, men lyckas också allt som oftast att fälla mig själv. Så nu har jag bestämt mig för att det är dags att gå i mål, och jag hoppas att bloggen kan hjälpa mig på vägen när jag behöver påminna mig själv om varför jag gör det här!!

Vill du läsa mer, besök då min andra blogg på:
http://znowztar.blogspot.com/
23 februari 2012 22:49

Känsloätande+säsongsångest=K-A-T-A-S-T-R-O-F!!

Läste nyss ett inlägg där en medlem beskrev sin ångest över att all ork och motivation försvunnit och att allt går åt fel håll. Kunde inte annat än hålla med och känna igen mig i allt hon skrev. Vad är det som händer så här års? Valde förra året att kalla detta känslomysterium för [KURSIV]februarisjukan[/KURSIV] då denna leda och orkeslöshet alltid tar vid så här års och håller i sig fram till april då det jagas bort av krokusar, solsken, påskharar och sånt som får en att må lite bättre och vakna upp ur sin nedisade vinterdvala. Men det är över en månad fram till april och man står inför problemet att jag är en känsloätare - dvs, jag äter godsaker när jag inte mår bra: när jag är ledsen, när jag är arg, när jag är låg, när jag är frustrerad... det är som att man inbillar sig att känslorna jagas bort av sockerruset men NEJ! Man mår ännu sämre för att man undermedvetet och medvetet drar ner sig i sockerträsket igen - och vad gör man då? Man äter sig till självömkan. Choklad gör en glad?? In my a*s! Jag VILL inte vara denna känsloätare. Jag vill inte se mig själv i spegeln och konstatera att jag är resultatet av mina känslor. Jag vill vara resultatet av min vilja! Jag VILL gå ner de sista förbannade 5 kg som vägrat ge med sig ett uns i över ett år - trots att kroppsmåtten ständigt talar för motsatsen. Blev tillfrågad på zumban i lördags hur mycket jag gått ner. Det värsta är att jag själv känner att ingenting händer för att kilona vägrar försvinna. Men kroppsmåtten tyder på motsatsen då jag minskar hela tiden och jag börjar se hur lite som skulle kunna krävas för att mage och lovehandles skulle räknas till en mer bekväm nivå. Men ändå fortsätter jag att deppa då jag tycker att det går för långsamt. Och när jag deppar äter jag - och vilket logiskt resonemang säger att det är bra att äta sötsaker när man vill gå ner i vikt? Ingen. Så jag måste ta mig i kragen. Jag vet att så snart vår- och sommarperioden hittar fram kommer jag inte vara lika sötsugen längre då man instinktmässigt inte suktar efter lika mycket för att skydda sig mot vintern. Men det är långt kvar och det är till början av sommaren mitt mål ska vara uppfyllt. Jag måste ändra rytmen och framförallt: inget godis-kak-onyttigätande under veckorna. Då är det den sunda livsstilen som gäller! Förhoppningsvis kan jag förmå mig att hitta tillbaka. Mitt första steg på vägen är att familjens hund kommer hem till mig nästa vecka vilket innebär att jag kommer ut och går mitt i rapportskrivandet, och förhoppningsvis kan han liva upp mig lite! Ska bli skönt med sällskap. Är inte lika låg när jag har sällskap och förhoppningsvis tänker jag inte lika mycket på godissuget då också. Det är bara att köra och satsa!

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.