Ätstörningar..
Jag tror att jag kan säga att jag har ätstörningar. Jag är varken över eller underviktig även om jag förmodligen skulle vara stor som ett hus om självdiciplinen ej var så bra som den ändå är. Jag kan inte stoppa något i munnen utan att analysera och räkna. Jag har aldrig haft en avslappnad relation till mat, jag vet ej varför. Jag antar att jag tror att om jag skulle bli lite smalare skulle jag bli lycklig.
Jag mår ganska dåligt just nu men det är svårt för mig att acceptera det. Jag har ju allt man behöver. Jag har en fin lägenhet på östermalm, jag har ett jobb, jag har en sund kropp och jag har många vänner. Min familj är visserligen ganska speciell med jag har en väldigt god relation til min mor och syster. Jag får mycket uppskattning på jobbet och jag har rest och gjor väldigt mycket trots min ringa ålder. Jag har väl egentligen inget att klaga på. Trots detta börjar tårarna rinna så fort någon frågar hur jag mår.
Jag har börjat tacka nej till socialt umgänge om jag vet att det kommer att serveras mat eller vin. Jag har totalt lämnat över ansvaret över mitt sociala liv till andra, jag frågar inte ofta om folk vill göra saker med mig då jag ska träna eller upp tidigt för att promenera.
Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Varför känns det som att jag måste välja mellan att vara lycklig och att vara tjock? Jag är trött på att tänka på mat varje sekund, varje dag.
Nu ska jag titta på film och försöka tänka på något annat. Snackade med exet idag igen, han gav mig rådet att skaffa pojkvän. Herregud! Känns helt sjukt att han ens säger något sådant. Tror dessutom att en pojkvän är det sista jag behöver. Tror att jag måste lösa mina problem först innan jag kan ha en stabil relation med någon annan....
Kommentarer
-
Jag vill skicka dig em styrkekram. Blir så berörd av det du skriver o känner så väl igen mig i det du skriver om hur du mår... Man borde känna lycka, men ändå rinner tårarna. Var rädd om dig. Starkt av dig att skriva så öppet o ärligt om livets svårigheter. Det kommer att bli din styrka.
-
Det är så lätt att hamna där i den situation som du beskriver - att matintag och motion får större prioritet än annat i livet. Jag balanserar själv ibland på den linjen, men försöker kämpa emot med näbbar och klor. Jag har tänkt köra med registrering i matdagboken ett tag till, men sen lägga av och försöka äta sunt och bra 80 % av tiden och låta mig äta onyttigt/utan att tänka 20 % av tiden. Det tillsammans med en normal nivå av träning hoppas jag ska göra att jag är viktstabil. Nån liknande strategi kanske skulle funka för dig också?
Logga in för att skriva en kommentar.