Nu får det vara nog
Kommentarer
-
För mig, när jag slutade äta godis, var det nästan som en sorgeprocess. Jag fick liksom sakna och sörja en god vän som inte längre skulle vara en del av mitt liv. Jag gick i hypnos för att få hjälp med att bryta beroendet. Det hjälpte faktiskt mig. Det är nu nio år sedan och jag har inte ätit godis sedan dess. Men hela det första året, eller kanske flera år om jag ska vara ärlig, så kändes det sorgset vid olika tider på året - påsken, julen, semester... tidpunkter som kändes extra sammanknippade med att köpa och äta godis. Jag vet inte om du har problem med just godis eller om det gäller rent generellt men för många av oss är ätandet en hjälp att hantera vardagen. Stress, trötthet, negativa känslor. Eller en belöning för något som gått bra. Eller både och. Det är inte bara något man äter, det har ett symbolvärde. Man måste hitta andra sätt att ge sig själv något mysigt och trevligt. Andra sätt att belöna sig och visa sig själv respekt. Och ja, kanske lyfta upp känslan av förlust och erkänna: ja, det är jättetråkigt att jag inte kan äta det här, att jag inte kan ta EN chokladbit och sedan vara nöjd, att jag helt måste avstå. Att just jag ska vara "allergisk" mot detta som jag tycker så mycket om. Det är en förlust, en sorg kanske rentav, att tårtbiten, chipsskålen, godisbiten inte längre får vara en del av ditt liv. För min del inser jag att det inte är tillfälligt, utan jag kan aldrig låta godis vara en del av mitt liv igen. Inte om jag vill leva utan missbruk.
-
Ja förmodligen är det så. Godis och kaffebröd känns inte som någon big deal att avstå ifrån men Chips däremot är svårt att låta bli. Dessutom älskar jag ju smörgåsar och det är ju inte jättebra det heller.
Logga in för att skriva en kommentar.