Jag hörde en intervju med en kvinna som minskat från 150 kg till 50 kg...
...och hon berättade om hela sin kamp med sin övervikt som hon hade kämpat med i stort sätt hela sitt liv, sedan barnsbena. Kvinnan var nära att göra en magsäcksoperation men bestämde sig för att inte göra det. Det hon gjorde istället var att hon ändrade om hela sitt tänk kring mat och sina matvanor. Hon sa att hon satte upp små delmål för att sedan ha ett slutligt mål men som hon tillät sig ha på lång sikt. Hon sa även att det hon gör idag, nu när hon väger 50 kg, är att hon fortsätter att visualisera hur hon vill se ut inom loppet av 5 år. Hon sa alltså att eftersom hon vägt så mycket var hennes sätt att inte behöva hamna där igen att tänka långsiktigt...
DET ÄR JUST DETTA SOM ÄR POÄNGEN KÄNNER JAG MED!
Jag väger idag ca 68 kg. Visst jag har stått still ett tag nu i vikt pga olika anledningar men jag måste faktiskt erkänna att jag har fått en annan syn på det här med vikt nu sedan jag började med matdagboken. När jag började i somras med min viktresa vägde jag ca 77 kg - NIO KILO MER ÄN IDAG! :) Jag känner dock inte att viktnedgången är i fokus, utan att stå still i vikt är faktiskt lika bra - om inte bättre - för då vet jag att jag klarar av den utmaningen! Visst sedan kan man ibland göra ryck som får en att gå tappa lite men jag tror att en stabil vikt gör att man känner sig stabil. Jag behöver kanske inte egentligen gå ner mer nu, men jag har satt som ett mål ca 64-65 kg eftersom jag har vägt det tidigare och mått bra av det. MEN jag har bestämt mig - det får ta den tiden det tar! FÖR jag kommer nå målet en dag. Om kvinnan som jag berättade om ovan klarade att gå från 150 kg till 50 kg - då kan ALLA gå ner i sin övervikt om man bara lär sig att ha tålamod och lägger fokus på att lära känna sin kropp bättre!
//PEPP.
Kommentarer
-
Åååå så rätt du har, det är med tanken man kan förflytta berg! Jag måste bli bättre på att visualisera. Tack för inlägget!
-
Ja, att stå still är den stora utmaningen tycker jag. Det är nog svårare än att faktiskt gå ned. Det finns ingen utmaning i det och blir lätt tråkigt vilket gör att det känns betydligt svårare...dessutom måste man gör det under en väldigt lång tid...resten av sitt liv ;)
-
Tack för berättelsen om kvinnan. Jag är inne på något liknande. Det måste gå att lära sig äta rätt och inte banta- äta - banta hela livet. Matdagboken är bra då blir man mera medveten. Ha en bra dag, Vivan
Logga in för att skriva en kommentar.