Ett år sen.

Ett år har passerat sen sist jag skrev, ett år har gått och jag har blivit 10 kilo fetare igen. Jag är nu här jag börja, vikt mässigt, men helt annan person. Sist jag skrev tröst åt jag för missfallet, för bråk med joakim, förr hade jag bara vikten och barnen att tänka på. Just nu är det hundra miljoner andra saker som snurrar i mitt huvud, Jag har aldrig kännt mig så ensam och rädd och frustrerad och samtidigt vill jag verkligen ta tag i mitt liv. just nu vill jag bara skriva av mig, skriva det som finns i huvudet då ingen annan förstår, sist jag skrev var jag förlovad, och nu är killen jag levde med barnens pappa förlovad med en annan och lever med en tre veckors bebis. jag försöker acceptera hur saker blev, att jag bara har mina barn halv tid, det är inte ens ett år sen vi separerade och allt går så fort med honom att även om jag inte vill ha han tillbax, så blir jag helt yr av deras fart att göra saker. Jag försöker fortfarande acceptera livet som det blev, medans han redan gått vidare på ett sätt som jag aldrig hade räknat med att jag skulle behöva ta redan första året, Mina barn har fått ett "syskon" mina barn åker på semester med en annan tjej, mina barn firar midsommar med dom. känner mig så otroligt bitter, eller inte bitter, jag blir galen att inte ha kontroll, jag som vart kontroll freak över mina barn, nu har jag släppt den kontrollen varnaan vecka till dem. Och själva varanan vecka går inte bra, vi bråkar och skriekr och kallar varandra fula saker när vi lämnar och hämtar tjejerna, att jag tycker så synd om dem att jag gråter flera timmar efter, hur kan jag vara med att utsätta mina barn för det här! Det här har varit ett sjukt jäkla händelsirikt år, och nu vill jag verkligen ta tag i mitt liv, jag vill inte höra mer, Rebecka du ser ut att va så sliten, eller du har gått upp i vikt, eller höra mitt ex skrika din feta fula kossa. jag orkar inte mer, men jag tänker inte ge upp, jag tänker kämpa hårdare, jag tänker kämpa tills jag får ork med allt

29 juni 2013 00:24

Eminemma

Vilken berg-o-dalbana du varit med om. Hoppas att den planar ut så att du får styrka till dig själv. Pepp!! Ps. Jag har kompisar som separerade och fick en tuff tid i uppbrottet. De lämnade under en lång period barnen på förskola/fritids på måndag morgon, med stor väska, och sen hämtade den andre föräldern där måndag em för "sin" vecka. Allt för att slippa konflikter som var lite i stil med era. Kanske en ide?
29 juni 2013 17:36

tolwyn

Är nog benägen att hålla med Eminemma. Om inte överlämningen kan ske utan hårda ord så gör det på fritids/dagis/skolan istället. Barn är extremt lyhörda och snappar upp negativ energi omedelbart.

bellsies blogg

Ett år sen.

Kommentarer