så länge man inte ger sig har man hoppet uppe.j

Nu har det gått lång tid tills jag skrev sist, MÅnga dagar och många kilon sist. Jag har förstått att jag måste hålla koll på vad jag äter. annars drar det lätt i väg, Mitt tänk, väger det inte mycket så kan de inte va mycket kalorier i verkar finnas kvar i huvudet, och vikten har stigit mig långt. I dag ståd vikten på 76 kilo. Ingen vikt jag är stoltöver. Innan sommaren gjick jag ner från 78 till 72 på kort tid, men eftersom jag tröst äter så har det satt sig igen, Och jag har mått riktigt dåligt kan mna se på min kropp. Varför ska man tröstäta fast man vet att de e onödigt? så fort jag och jocke bråkar ja då e jag där i kylskåpet och gräver. och i sommras blev jag gravid men fick missfall, och hur trösta jag mig då? Jo jag åt mer och mer och mer. När jag mår dåligt finns det ingen botten, sjukt men sant. Men nu är jag här igen, och skam den som ger sig. nu är det hård koll på vad jag äter, nu ska jag i mina jeans igen! engång för alla.

Kommentarer

2 augusti 2012 07:30

Nos

Så väldigt ledsamt med missfall. Det är verkligen mänskligt att tröstäta då. Men hoppas nu framöver att du ändå finner kraft att göra det du föresatt dig. Lycka till!
2 augusti 2012 09:05

Twix

Vi är nog väldigt många som tröstäter, jag gör det också, och visst är det frustrerande att man inte kan hålla sig från det, man borde kunna hitta på att göra något annat såna gånger än att stoppa huvudet i kylen/skafferiet, men vanor är ju ibland svåra att bryta, speciellt vid stor sorg. Ett bra knep är iaf att man om man känner sig deppig, tar en promenad eller något, för det rensar faktiskt huvudet ganska bra, fast det är ju inte alltid man gör så. Hoppas det går bra för dig framöver, Lycka till :)

Logga in för att skriva en kommentar.