cafr01s blogg

18572

Hej och välkomna till min sida!

Vem är jag? Cathrine heter jag och här är lite bakgrundsfakta om varför jag hamnat här. I slutet av år 2009 förstod jag att jag hamnat i en depression efter lång tids stress på jobbet. Jag har vägt normalt fram till för 10 år sedan. I och med förändringar i arbetet började vikten öka. Tog tag i det tre år innan 2010 då jag hade ett litet lättare arbetsår och gick ner 20 kg, men under de senaste åren har arbetsgivaren lagt på fler arbetsuppgifter än vad som ryms inom arbetstiden och då har kilona ökat på kroppen.
Efter jul 2010 sa kroppen NEJ, NU RÄCKER DET! med riktigt stora bokstäver.
Jag blev sjukskriven och försökte komma igen och ta kontrollen över mitt liv. Att räkna kalorier och börja promenera kändes och känns fortfarande som ett steg i rätt riktning. Jag återgick till arbetet redan under samma år och i november 2010 arbetade jag heltid igen. Var jag redo för det? Absolut inte! Samma år snöade det rikligt och den 5 december stod jag på en stege för att skotta ner snö från ett tak. När jag står där tänker jag :"Om jag bara fick slippa Luciatåget och skolavlutningen åtminstone ett år" (arbetade som musiklärare och har arrangerat Luciatåg i över 20 år) sekunderna efter börjar stegen glida bakåt och jag trillar ner och bryter knäskålen och slår vänsterarmen ur led. Blir sjukskriven på heltid igen i tre månader. Ibland ska man vara försiktig med vad man önskar sig, men jag kan bara säga att detta var vad jag behövde för att få en riktig förändring i mitt liv. Behöver jag säga att jag inte längre arbetar som musiklärare i grundskolan? Jobbar istället med sfi-elever på vuxennivå och det är ett av de bästa jobb man kan ha!
`
Mitt tips till er som befinner er i samma situation som jag. Försök byta jobb så fort som möjligt! Häng inte kvar vid ett jobb som gör er sjuka, ni är värda så mycket mer!
Kram på er alla och lycka till med era viktminskningsmål.

30 juli 2010 10:28

Snart är den sköna sommaren över!

Det gick visst inte så bra med uppstramningen! + 2 kilo under semestern. Rätt motion och lättgrillad mat blev det inte heller. Istället har jag frossat i kakor, ost och vin, struntat i mina promenader och träningsskorna har stått och står glömda på stolen i vardagsrummet (som är mitt träningsrum).
Min älskade bror kom ner från Sala med sin familj. Han har skaffat en till hund, en liten vild schäfervalp. Han har tre vilda barn, fru och två hundar. Den äldre hunden (Nalle) är en blandras och med ett fantastiskt lynne. Han älskar promenader! Tyvärr älskar inte min bror med familj promenader lika mycket. Såg min chans till att komma på rätt spår och frågade om jag fick låna gammelhunden en vecka. Nu... två veckor senare ligger han fortfarande här vid mina fötter. Det är fantastiskt vad en hund kan få en att göra. Vi promenerar minst två gånger om dagen och de blir alltid lite längre än vad jag tänkt från början. Där emellan är det lek med favoritbollen och tid för mycket klapp och kel. Jag hoppas att det visar lite positivt på vågen i morgon också. Funderar på att skaffa egen hund... men inser att jag inte skulle hinna med när väl jobb och alla andra aktiviteter drar igång.
Kan man bli sommarmatte till hundar?

Nu vill han inte vänta längre... på med skorna och ut och gå!

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.