icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hej och välkomna till min sida!

Vem är jag? Cathrine heter jag och här är lite bakgrundsfakta om varför jag hamnat här. I slutet av år 2009 förstod jag att jag hamnat i en depression efter lång tids stress på jobbet. Jag har vägt normalt fram till för 10 år sedan. I och med förändringar i arbetet började vikten öka. Tog tag i det tre år innan 2010 då jag hade ett litet lättare arbetsår och gick ner 20 kg, men under de senaste åren har arbetsgivaren lagt på fler arbetsuppgifter än vad som ryms inom arbetstiden och då har kilona ökat på kroppen.
Efter jul 2010 sa kroppen NEJ, NU RÄCKER DET! med riktigt stora bokstäver.
Jag blev sjukskriven och försökte komma igen och ta kontrollen över mitt liv. Att räkna kalorier och börja promenera kändes och känns fortfarande som ett steg i rätt riktning. Jag återgick till arbetet redan under samma år och i november 2010 arbetade jag heltid igen. Var jag redo för det? Absolut inte! Samma år snöade det rikligt och den 5 december stod jag på en stege för att skotta ner snö från ett tak. När jag står där tänker jag :"Om jag bara fick slippa Luciatåget och skolavlutningen åtminstone ett år" (arbetade som musiklärare och har arrangerat Luciatåg i över 20 år) sekunderna efter börjar stegen glida bakåt och jag trillar ner och bryter knäskålen och slår vänsterarmen ur led. Blir sjukskriven på heltid igen i tre månader. Ibland ska man vara försiktig med vad man önskar sig, men jag kan bara säga att detta var vad jag behövde för att få en riktig förändring i mitt liv. Behöver jag säga att jag inte längre arbetar som musiklärare i grundskolan? Jobbar istället med sfi-elever på vuxennivå och det är ett av de bästa jobb man kan ha!
`
Mitt tips till er som befinner er i samma situation som jag. Försök byta jobb så fort som möjligt! Häng inte kvar vid ett jobb som gör er sjuka, ni är värda så mycket mer!
Kram på er alla och lycka till med era viktminskningsmål.
16 mars 2013 08:37
1

Vägde mig idag....

en dag tidigare än vanligt. Det blir kalas ikväll då systersonen fyller 20 och jag har ännu inte bestämt om jag ska äta av godsakerna som serveras ikväll, smörgåstårta, vanlig tårta, bullar och kakor. Vem vill väga sig efter ett sådant frosseri??? Vågen visade bara -0.4 denna vecka. Jag vet att jag borde vara nöjd eftersom jag tidigare har haft bra resultat och jag vet att kroppen måste pausa mellan varven, samt att veckan inte erbjudit lika mycket träning om jag önskat. Datorn har krånglat och mycket tid har gått åt till att få den fixad. :( Men jag vill att det ska gå fortare, känner mig otålig, vill att det ska börja synas men än så länge märks ingenting utåt. Fast det viktigaste är kanske ändå att jag känner själv att kroppen börjar svara mer, att jag orkar mer och känner mina muskler växa. Det är häftigt!

Kommentarer

  • 16 mars 2013 12:17
    LadyG
    Ett steg i taget kommer man långt med, du hinner! Njut av förändringarna, ta dig tid att vara stolt över det du åstadkommit! Pepp!!

Logga in för att skriva en kommentar.