skammens timme är slagen....

Jag skäms....det har varit en tuff månad med en konstant sjuk familj....eller så har jag själv varit förkyld. Jag har kännt att jag lagt på mig vikt, och jag har inte motionerat eller brytt mig om vad jag äter......istället har jag inte haft någon kontroll alls över mitt ätbeteende, och "våld-ätit" kanelbullar tills det känns som att jag ska kräkas.....men utan att kunna hejda mig. Har det funnits godsaker ja, då har jag ätit dem. Så. Då vägde jag mig idag....och hade ju gått upp såklart, ca 5 kg på ca 1 månad........suck........*skäms*.......hur kunde det bli såhär? Jag har aldrig varit så tung i hela mitt liv, och det känns som att jag har svårare att andas för att jag blivit så fet........hur kunde jag låta det gå så här långt? Vad ska jag ta mig till när jag inte verkar kunna styra över mitt mat-och-sötsug? Jag försöker tänka långsiktigt.....har motionerat varje dag hela veckan. Planerar och handlar hem mat för några dagar itaget, äter regelbundet.......mycket grönsaker. Fast det är ju inte bara jag i min familj.......som för några dagar sedan då jag kom hem och min man hade bakat kanelbullar....hela lägenheten luktade himelskt! .........och därav exemplet ovan med att äta kanelbullar tills man mår illa........måste hitta ett sätt att hantera sånna situationer. Jag har dock talat med min man och förklarat läget, att jag mår dåligt av att vara så tjock, och att jag behöver hans medverkan för att kunna gå ned i vikt........han tyckte därför att jag skulle gå med i matdagboken plus, så sagt och gjort.......hoppas att det blir en vändpunkt för mig, och att jag kan gå ned som är min dröm 15-20 kg. .....men jag skäms över att det är som det är.....jag är tjock.......och vill gå ned i vikt, ändå lurar begäret efter kanelbullarna där i bakhuvudet.....man är verkligen maktlös mot sig själv.......

Kommentarer

28 februari 2013 20:41

Sommar87

Känner så väl igen mig i hur det var för mig när det var som värst... jag hade ingen energi för att ta tag i mig själv och mitt problem, men jag orkade inte fortsätta som jag gjorde heller. Ag skämdes något fruktansvärt. Jag gick till itrim och där är jag fast. De hade energi och jag bara gjorde som de sa. Där finns inget sätt skämmas för utan de lyssnar, peppar, stöttar, tipsar oavsett vad man gör.. kanske något för dig också?
28 februari 2013 21:01

maemal

Du har inget att skämmas över. Jag vet precis hur det är. Kan också få såna attacker och vräka i mig nåt gott. Ja jag kan vräka i mig en hel påse FRUSNA kanelbullar direkt ur frysen också när den andan faller på :) Det är så svårt. Plötsligt har man helt glömt att man försöker gå ner i vikt, och så tycker man att en kanelbulle är väl inte så farligt, och då kanske det inte är hela världen om man tar en till och sen är ju ändå dan "förstörd" så då kan man lika bra äta upp alla. Så fungerar min hjärna i alla fall :) Ett tips är att skriva upp dina "eating triggers", dvs vilken sorts mat som får dig att äta mer och mer och mer. För mig är det allt från chips till salladsdressing :) Och sen gäller det att undvika det så långt det går. Och om mannen och familjen är med på noterna kan du ju be dem att inte köpa hem eller baka sånt som får dig att överäta. Hur som helst du är inte ensam! Pepp
28 februari 2013 21:30

Aneleh89

Skäms inte! Jag känner verkligen igen det du skriver. Bra att du pratade med din man, det är svårt att utsättas för sådana frestelser, man ska vara enormt stark för att kunna stå emot.
28 februari 2013 23:04

catten

tack för alla era kommentarer.....det värmer ändå att höra att jag inte är ensam om den här upplevelsen.........jag hoppas att detta ska vara tillfället då "botten är nådd", och att jag härifrån kan gå vidare och locka fram den där smala människan som bor mitt i fläsket (och det vet jag att hon gör för jag har sett henne på kort som är mer än 5 år gamla). En kram till alla er som ides läsa mitt inlägg, och all lycka till er med era egna mål.

Logga in för att skriva en kommentar.