och nu står vågen stilla...

och det är ... ja, jag skulle gärna vilja säga att det är ok, men det är ju inte det.

Platåer innebär en stor risk till att tycka synd om sig och ge upp. Det är frestande att ge efter för nåt, men jag tänker inte göra det denna gången. Inte så mycket för att jag har sån järnvilja eller koll, men för att jag är inte så sugen längre att det inte går att motstå det. Just nu är jag ganska sugen på vitt, frasigt, nybakat bröd med smör, picksalami och paprika. Jag har allt utom brödet hemma. Utan brödet är det inte lika lockande.

Det är en ny upplevelse att motså sina matsug. Jag njuter av att kunna ta en ruta mörk choklad och inte vilja ha mer. Att kunna äta sig mätt och inte behöva ha ett mellanmål två timmar efter. Att kunna bestämma nåt och hålla sig till det. Att kunna gå förbi pan de chocolat och godishyllorna i affären, även när det doftar vaniljhjärtan och pekanwienerbröd.

Men nu står vågen stilla. Jävla våg. Nåt jag definitivt inte kan göra är att låta bli att väga mig. Tja, perfekt blir jag aldrig...