Kanske svammel?

Det är "fint" att gå ner långsiktigt och befästa vanor under tiden man går ner. Men vi som inte har 30-40 kilos övervikt då? Ska vi sega ner ett hektogram i veckan för att det ska ta 1-2 år innan vi är färdiga? Vad är det som säger att vi som drar ner lite extra på kalorierna i perioder och går ner lite fortare, 1 kg i veckan i snitt, kommer gå upp allt igen när vi är "klara"? Nej, man kan inte hålla ett lågt kaloriintag resten av livet. Men vem har påstått det? Man lär ju knappast gå upp i vikt om man inte äter mer än vad man gör av med, så självklart ska kaloriintaget ökas när målvikten är nådd. Och hinner man verkligen få fysiska och psykoska men av ett kaloriintag som är lågt en kort period av livet? Är det inte att föredra att äta hälsosamt, men kanske inte så mycket, istället för att bara äta men massa skräp? Är målvikten verkligen målsnöret? Jag anser att det är då det börjar. Det är då det är dax att kliva ut i verkliga livet. Visst har vi under vår viktnedgång lärt oss en hel massa! Men det finns mycket kvar att lära. En hel massa vanor att befästa. Men det är inte helt okej. Varför ska vanor befästas under tiden man fortfarande är överviktig? Om man kan gå ner sin övervikt hyfsat fort och må bättre både psykiskt och fysiskt, är inte det bra? Kanske bättre än att stanna kvar längre i övervikten och inte må lika bra? För min del är det så att jag äter när jag mår dåligt. Och det gör jag ofta. Dessutom mår jag sämre när jag äter dåligt. Och jag mår dåligt när jag inte trivs med min kropp. Alltså äter jag mer och orkar inte göra något åt det. Trivs jag med mig själv så mår jag bättre och äter bättre. Och när jag äter bra så mår jag bra :) Det är i detta, välmående, tillstånd jag har ork att befästa goda vanor jag kan leva med livet ut. Dessutom har jag, när jag mår bra, ingen anledning att stoppa i mig en massa skräp. Alltså är första steget redan vunnet. =)

Kommentarer

7 juli 2011 18:55

holmen

har tappat 40 kilo på 27 veckor. Kan säga att det som behövs är egentligen att ordagrant bli less på sig själv och vara beredd på en förändring. jag ligger i snitt på ett dagsintag av kalorier på runt 1600 kcal. dock två gånger i veckan gottar jag mig så mycket jag bara vill. Små förändringar är precis som du skriver det bästa sättet att gå. men ge aldrig upp någonting som du älskar :)
7 juli 2011 18:58

eGidlund

Det där med att bli trött på sig själv håller jag sannerligen med om! Och det är ingen rolig känsla :s Men vad duktig du är! Vilket jobb :) Själv har jag "bara" tappat 10 på 7 veckor. Men det verkar provocerande för den del :s
7 juli 2011 20:28

holmen

Det som jag upptäckt har varit min räddning när jag tittar tillbaka. är att jag bestämt mig för något att hålla i en vecka, två veckor, en månad osv. t.ex. inte en enda godis bit på 2 veckor. sen när det är klart så provar jag något nytt. samt lägger om en sak i taget i livsstilen. ofast mest vatten och undvikande att äta efter 18

Logga in för att skriva en kommentar.