När vänder det?

Inget vidare idag heller, står fortfarande på kanten till det svarta hålet. Försöker hitta motivationen att sätta mig och läsa, har massor av skolarbete som väntar. :-( Lyckades iallafall hämta ut mina böcker i affären utan att komma hem med något onyttigt eller egentligen ingenting alls utom böckerna. Har svårt att hitta glädjen i det lilla framsteget också. Är bara så trött, så så så trött och slut. Känns bra att ha pratat med min man om min situation. Han förstår inte men lyssnar och vill hjälpa. Det känns skönt! Helst av allt skulle jag vilja krypa in i hans famn och gömma mig för världen och mig själv i några veckor. Bara andas och hitta rätt igen. Blev "söt-müsli" och fil samt en smörgås till frukost idag. Inte jätte nyttigt men gott. Skulle ha ätit något ännu bättre men hittade inte orken att koka ägg. :-/ Tycker bara jag är ledsen och låg, vill ju vara den där glada och positiva Helena som orkar och vill allt. Som inte ger upp och som sprider värme och glädje runt sig. Undrar när hon kommer tillbaka? Saknar henne :´(

Kommentarer

29 mars 2012 11:11

fingelin

Ibland måste man bara få ha sina "downs" för att glädjas riktigt åt sina "ups". Jag har själv en rejäl down nu och kämpar på för att inte göra den djupare genom att behandla mig själv illa. Jag skickar dig massa pepp och styrka! Du fixar detta! Det är ju vår! :)
29 mars 2012 11:14

kaffe247

Nu vill jag ju inte vara pessimist eller skrämma upp dig, men meningen "Är bara så trött, så så så trött och slut." låter farligt likt mig. Tycker du skall boka en läkar tid och kolla upp åtminstone lite blodvärden, det kan vara så enkelt som brist på något vitamin, mineral eller järn. Vet ju inte hur ditt hemoglobin värde brukar vara, men kanske värt att kolla. Känner med dig =( Jag saknar oxå mitt gamla jag, men vi får hoppas på att det går mot bättre tider. Kram!
29 mars 2012 12:06

elenaH

Tack för er omtanke. Tror inte det är något fysiskt fel på mig. Jag har tidigare varit utbränd med depression, tvångstankar och ångest, samt panikångest. Äter medicin för det. Tror att det bara är förmycket att gå från helt sjukskriven till att arbeta 50%, sedan arbetslös och så heltidsstudier på högskolan. Sockret "har hjälpt mig" en tid att hålla mig igång men nu orkar jag inte längre. :-( Sockret drar ner mig mer än hjälper mig nu. Vikten har gått upp och humöret ner. :-(Om jag bara klarar mig fram till 1/6 så har jag ett långt ledigt sommarlov att vila upp mig på. Behöver bara hitta orken att ta klivet till ett sundare liv utan socker. Solen skiner idag, men inne hos mig regnar det. Sen jag fick lunginflammationen har det liksom bara gått utför med mig. Bara sätta på mig skorna och gå ut och ta en kort promenad känns övermäktigt. Tack för att ni orkar läsa och för att ni bryr er. Kram! Det är så skönt att bara få skriva av sig allting och släppa allt. Tack!!
29 mars 2012 12:18

kaffe247

Kämpa på! Snart är det sommarlov ;)
29 mars 2012 12:21

Elimi07

Det kanske låter hårt, men jag brukar försöka påminna mig själv om detta när jag är nere i down-perioder. "Var man är sin egen lyckas smed". Att bara gå och vänta på att saker ska bli bättre hjälper sällan. Man måste ta tag i situationen. Nu är vi alla olika, så känner du att det inte passar in på dig, så ta inte åt dig, och du kan ju radera inlägget också. Det var en tanke bara, något som har funkat för mig, dock med psykolog-hjälp.

Logga in för att skriva en kommentar.