Svarta hålet...
Kommentarer
-
Tråkigt när det blir så! Har själv haft mycket jobbigt socker sug nu i ett par veckors tid. Jag måste oxå bryta mönstret igen. Man kan ju inte fortsätta som jag gjorde tidigare. Kommit fram till att jag stress/tröstäter. Om du känner på dig att du har en depression på G, så kanske det skulle hjälpa att prata med nån kurator. Kanske de kan stå till hjälp med kostrådgivning eller dylikt oxå. Det är bara att be om hjälp om man behöver det, inget att skämmas för. Det viktigaste är ju att man mår bra. Om vägen dit går via psykologen så gör den det :-)
-
Har själv varit där och vet hur svårt det är att ta sig ur det! Försök att ta en dag i taget och tänk inte på det du har gjort bakåt i tiden utan fokusera istället vad du ska ta till för strategi nästa gång! Ta itu med en sak i taget. Första steget kanske är att inte gömma godis och sådant som du äter? Vet verkligen hur du känner dig men ge inte upp! Straffa inte dig själv, det hjälper dig inte. Glöm det som har varit och fokusera framåt! Då kommer du känna dig bättre :) Stor peppkram till dig!
-
För det första! Du är inte misslyckad, inte dålig, inte äcklig. Du har ett missbruksproblem och vart du än vänder så står din drog där och skriker KÖP MIG!! JAG HJÄLPER DIG!! Fast den ljuger. Smussla inte, göm inte. Det finns ingen skam i kampen du kämpar. Det finns bara möjligheter, hopp, chansen att bli fri. Och den chansen finns varje timme av varje dag, aldrig bränd, körd, slut, utan ny hela tiden. Du vill inte vara där du är just nu och du ber om hjälp.. två fantastiska saker! Du vill ta emot hjälp, och hjälpen finns. Finns det någon som du kan säga det till IRL? Som kan hjälpa dig den närmaste tiden och finnas där för dig? Som du kan vara ärlig inför? Sockret kickar igång belöningssystemet och vi längtar efter det. Men det finns andra sätt också. Kan vara bäst att bryta helt med sockret. Kan vara bäst att bryta helt med det vita mjölet som ger liknande reaktioner. Så din hjärna får lugna sig. Depression... är depression. Den ska behandlas med kärlek, dagsljus, motion och ibland med medicin. Socker.. är inte medicin. Det är inte heller kärlek, dagsljus och motion. Socker för dig bort från hjälpen mot depression. Motion och motionssällskap tror jag på. Har du någon sådan kompis? Annars kanske någon här på matdagboken, som bor nära, kan vara motionskompis och lyssnare medan du bryter med sockerträsket? Det finns hjälp att få och DU ÄR VÄRD DET! På riktigt. Det är sant.
-
Tack mina vänner för kommentarer och peppningar. Jag skäms över allt smusslande och smygande. Gömmer och smusslar från/för både make och barnen. Det har varit en tuff tid med inlämningsuppgifter och tenta, måste hitta struktur på tillvaron och komma på att inte handla vissa saker och inte ha vissa saker hemma. Som tur var har jag en mycket god vän som kom förbi nu i eftermiddags/kväll. Så gott det var med en varm kram. Blir lite arg på mig själv för att jag inte kan se det positiva. Jag kom ju faktiskt i skinnbyxorna, fast de sitter långt ifrån bekvämt. Och jag åt faktiskt bara hälften av godiset jag köpte, resten åkte i soporna. Men jag kan inte klappa mig på axeln och säga duktigt. :-( Istället är jag missnöjd med det godiset jag åt och att byxorna inte sitter bra tex. Förbannade skit!! Vill må bra, vara lycklig och vara normalstor.... Men har inte energi att ta mig dit. :-(
-
Du kämpar och gör det så fantastiskt bra. Tänk att du kunde slänga godiset, helt fantastiskt bra gjort! Hoppas du kan lägga korten på bordet för din vän och be om stöd. ATT SLÄPPA SKAMMEN ÄR ETT STORT STEG MOT ATT VINNA KAMPEN och att släppa skammen betyder att du ger dig själv rätt att ta hjälp i kampen. Det gäller inte bara dig - vi för över våra matmönster på våra barn och så förs problemet vidare. Tro mig när jag säger det... eftersom jag själv har två ätstörda barn.
-
Kämpa på nu vännen <3 kram malin
-
Pratade både med min man och med min vän igår. Och jag skämdes/skäms så. :´-( La korten på bordet, men min man förstår inte riktigt tror jag, men han vill hjälpa mig och det är skönt. Pratade med mamma idag och hon frågade hur det var så jag sa som det är om allt annat utom sockret. :-/ orkade inte ta den diskussionen med henne idag, dessutom pratar vi inte så ofta och bor långt ifrån varandra. Försöker hitta motivationen idag till att åka och hämta mina skolböcker som kommit till posten och läsa in mig på grupparbetena varav framför allt det ena som ska redovisas muntligt i morgon. :-( Helst vill jag bara lägga mig i sängen och sova, blunda och glömma hela världen. Tårarna har redan börjat rinna och då är klockan bara 10. Blir nog ingen bra dag det här heller.
-
Bra att du har berättat för dem. Då är det lättare för dem att hjälpa och uppmuntra. Du är ju sönder stressad. Sätt dig ner och bara andas en stund, varva ner. Sen tar du tag i det du skall ha gjort. Sitt inte för länge dock då blir inget gjort, men en stund några minuter. Då menar jag utan dator, utan stickning, utan tv osv. Bara andas!
-
Ååååh vad du är stark och modig och duktig!!! Jättebra gjort, nu kommer nytt friskt syre in till det där otäcka stället där skamkänslorna fått härja fritt. Som sårtvätt på ett varigt sår. Det gör lite ont först och kanske börjar blöda igen men sen kommer läkningen igång. Du är jätteduktig! Att klara hemtentor och grupparbete kommer inte i närheten av den stora prestation som du redan har gjort. Om du inte gör nånting annat på hela dagen så har du ändå gjort en stor insättning på måbra-kontot för framtiden.
Logga in för att skriva en kommentar.