icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
En blogg att stötta mig mot mina mål!

* Att hitta fokus, lugn, och en kost som kommer mildra mina hypotyreossymptom, och göra så att jag får min drömkropp.

*Att i och med detta, från och med nu, alltid sätta mig själv i absolut första rum, precis som den jag är. Att skita i andra och bli lite tuff och arg. Jag har nämligen lärt mig att jag i längden blir en bättre medmänniska på det sättet..


Hoppas ni kan peppas eller känna igen er, eller bara känna bra saker när ni läser.
Fred, kärlek, bla bla bla...
27 december 2012 22:39
3

breakdown, och självförtroende.

jag bloggar verkligen hela tiden. kanske är det mitt sätt att hålla fokus, eller så är det bara ett substitut för en psykolog. jag struntar i vilket har gråtit hela kvällen efter att ha sett de fruktansvärda bilder som min man tog på mig när vi var på stranden idag. kanske finns det något bra i det, men jag blir bara stressad och stress är INTE bra för mig, och därmed min vikt. problemet är att jag inte har något självförtroende kvar. jag har tampats med dessa problem i över tio år, och bortsett från anorexia och smala perioder med efedrin så har jag själv aldrig lyckats, åtminstone inte hålla vikten eller gå ner så mycket som jag önskar. hur ska jag lyckas om jag inte tror att jag kan? och hur ska jag tro att jag kan om jag inte lyckats och uppenbarligen inte kan? jag tycker bara det låter fjantigt att ha självförtroende inom något som man uppenbarligen inte är speciellt bra på. men samtidigt så får jag för mig att självförtroendet behövs för att kunna lyckas, eller? det som skrämmer mig är också att det känns som att viktnedgång är så diffust. OM jag skar ner matintaget&sockerintaget tillräckligt lågt så känns det ändå som att viktnedgången skulle utebli tills den dagen jag "tänker rätt om mig själv", stressar mindre, och lyckats med en massa andra flummiga mentala bedrifter. det räcker alltså inte att styra upp maten, eller?

Kommentarer

  • 28 december 2012 08:27
    Det räcker att minska maten. Då går du ner. Vad du tänker spelar ingen roll så länge du ligger på ett underskott av kalorier. Så funkar kroppen. Men det är svårt att hålla ett kaloriunderskott. Du fixar det. Kämpa på. Lycka till.
  • 28 december 2012 10:03
    Tack alla. Djupanalys på gång, och små steg är säkert nyttigt att lära sig för en allt-eller-ingetmänniska som jag. En fråga, vad är målbild?`Hur fungerar det? Nu ska jag göra yoga. Ha en bra dag.
  • 27 december 2012 23:37
    Om jag kan så kan du! Efter ett helt liv med en övervikt som bara skenade rätt uppåt, och enstaka mindre viktminskningar som alltid slutade med att jag gick upp allt och lite till så operrade jag mig 2005, gick ner 82kg och gick sen upp nästan 50kg igen. Kände mig helt värdelös... I februari i år tog jag nya tag och denna gång funkar det! Jag har gått ner 55kg och har bara 9kg kvar till mål! Har fått ett helt nytt liv och nytt självförtroende! Hitta det sätt som passar just dig! Analysera dina tidigare försök och misslyckanden, och se dem som en tillgång. Hur funkar du? Vad har du svårt med? Vilken mat triggar igång ätbegäret? Vilket stöd behöver du? Vilka ändringar är du beredd att leva med resten av livet? Även små ändringar ger stora resultat i slutänden! Och du, glöm inte att du är värdefull oavsett vilka siffror vågen visar! Sköt om dig! Kram!

Logga in för att skriva en kommentar.