Min historia

Jag har brottats med övervikt hela livet och mått ganska dåligt över det. I januari 2004 fick jag kraft att ta tag i vikten och gjorde det genom att motionera mycket (spinning, gympa, skivstångspass) och noggrant beräkna mitt näringsintag och planera detta med vanlig hälsosam mat. Under våren 2006 drabbades jag av långdragna förkylningar och träningen blev lidande. När jag sedan började träna igen fick jag väldigt ont i ryggen. Under sommaren tränade jag inte alls. Sen flyttade jag till Lund för att studera i ett år (06/07) och fick pojkvännen med mig. Cyklandet gick trögare och trögare och smärtan var längs hela ryggraden och spred sig sen till ben och armar. Då gick jag till läkaren och det blev många besök till en massa olika vårdgivare. Det var inget fel på min kropp förutom att jag var lite överrörlig. Men jag hade så ont att jag låg på sängen och grät så fort jag kom hem. Och, ja, depressionen var ett faktum. Min pojkvän, en terapeut, en sjukgymnast och antidepressiva läkemedel hjälpte mig igenom det året. När jag kom tillbaka till Stockholm fick jag komma till en smärtklinik där man efter kortare utredning kom fram till att jag hade fibromyalgi. Jag fick gå ett grupprogram som syftade till att lära mig mer om sjukdomen och försöka hitta ett sätt att hantera den. Sedan gick jag i terapi med kognitiv inriktning på samma smärtklinik. Jag gick på smärtkliniken längre än de flesta men nu ska jag ta mitt ärende till husläkaren är det tänkt. Det är alltid jobbigt att dra hela historien för en ny vårdgivare, men det känns äntligen som att jag ser ljuset i tunneln nu. Det har tagit lång tid och jag har blivit en ny människa. Jag måste bara komma fram till vem jag är nu och vad jag klarar av. Eller bara och bara.. Den inre resan fortsätter...

Att vara förhindrad att röra på sig (motionera) på grund av svår smärta, depression som alltför ofta mynnade i tröstätande och intag av vissa läkemedel resulterade i mer och mer övervikt. Självklart var jag besvärad över detta, men hade samtidigt inte kraft att göra något åt saken. Nu är det ändring på det. Jag har köpt en spincykel som jag kan träna på hemma. Jag börjar försiktigt med 10 min per dag och smyghöjer om jag känner för det. Vad gäller maten har jag unnat mig själv att ta hjälp av produkter för viktminskning. Det är måltidsersättningspulver som är framtaget för just detta ändamål. Very Low Calorie Diet (vlcd) innebär att man får hela dagsbehovet av mikronutrienter och mycket fullvärdigt protein för att inte tappa muskelmassa, men bara ca 500 kcal per dag (om man bara äter ersättning). Det är omöjligt att komponera vanlig mat så att man får i sig likvärdigt vad gäller näring och energi. Jag har nu hållit på i drygt en vecka bara, men jag är så positivt överraskad. Jag håller mig mätt, jag är pigg och har ork, jag går ner i vikt och jag är glad. Det känns äntligen som att det är jag som har kontroll över matintaget, inte att jag är offer för ett sug jag inte kan stå emot. Jag resonerar som så att det egentligen inte finns något som jag inte får äta. Men jag får inte äta hur mycket som helst och jag gör ett övervägt beslut om det är värt vad det kostar i form av kalorier och i slutänden fördröjt resultat i viktminskningen. Men ärligt talat så är det mest mat som lockar då och då och då tar jag en liten portion och njuter till fullo. Skulle sötsuget sätta in så finns det bars som smakar lite som godis fast med mycket tuggmotstånd (den räcker länge) och en efterföljande mättnadskänsla och ändå bara 200kcal. Den yttre resan har börjat och den här gången ska jag försöka att njuta av både resan och målet.

ewaluns blogg

Min historia

Kommentarer