första inlägget

Så sitter jag här framför datorn med en enorm (eller i alla fall stor) soyalatte bredvid mig. Soyalatten är mitt mellanmål och en dag som denna är den i allra högsta grad behövlig. Morotsstavar, frukt och knäckebröd med mager ost i alla ära men när regnet slår mot balkongräcket och solen is nowhere to be seen är en värmande soyalatte min cup of tea. Soyan är osötat och koffeinet gör mig pigg så det är inte så illa. Det här är mitt allra första blogginlägg. Eller, ja, det är en sanning med modifikation. Men sist jag gjorde ett blogginlägg var så länge sen att det faktiskt inte kallades blogg. Om jag då hade vetat vilken ofattbart gigantisk industri bloggande skulle bli när jag satt där utomlands och skrev i vad som, om jag inte missminner mig helt, kallades nätdagbok, då minsann, då hade jag gjort mitt bästa för att förfina blogg-konsten och gjort den till hetaste nyhetsstoff för andra än min närmaste krets. Men nu, mitt första blogginlägg i ordets rätta bemärkelse. Och bloggen ska väl lämpligen handla i alla fall delvis om mat och träning nu när jag befinner mig här på matdagboken.se. Och nu när jag ännu än gång har bestämt mig för att komma igång och med liv och lust (nåja) kastar mig mot målet att börja träna igen och gå ner en massa kilon i vikt. Starten är 69 kilo och målet 60. Det innebär alltså att jag tänker mig att jag ska gå ner nio kilo. Nio! Jag vet, för alla därute som har presterat eller är på väg att prestera hjältedådslika viktnedgångar på 20-30-40-50-eller fler kilo låter nio kilo som rena barnleken. Jag kan bara stå i andäktig beundran inför alla er. Och förresten inför alla andra också som kanske bara har kämpat med det där sista vidrigt envisa kilot som aldrig tycks försvinna men så äntligen gör det. Er beundrar jag också. Mitt första delmål är 66 kilo, alltså minus tre. Det tänker jag mig att jag ska kunna gå ner på sådär en tre veckor ungefär. Hur ska jag bära mig åt då för att gå ner de där nio kilona? Jag har inte för avsikt att gå på någon bestämd diet. Det har jag gjort så många gånger förr. Det är klart om tre veckor eller så kanske jag med glimrande blick har tagit steget in i Scarsdales eller flygvärdinnornas förföriska matsedlar. Vem vet. Men just nu i början har jag bara för avsikt att sluta småäta och sluta överäta vilket jag har en tendens att göra när det är sådär vansinnigt gott som det ofta är. Sen vittnar övermängden gafflar och skedar i disken om antalet gånger jag har gått till kylskåpet och ätit rester direkt ur skålarna. Och de tomma skålarna vittnar om att det inte finns några rester kvar att gå och nalla av. Men nu ska resterna direkt ner i matlådor som ska med till jobbet nästa dag eller in i frysen för att ätas senare. För att gå ner de nio kilona tänker jag heller inte tvinga mig själv att äta frukost. Jag vet, jag vet, dagens viktigaste måltid, blablabla. Vissa tycks förespråka fil och flingor + smörgåsar + ägg + frukt + dryck. Själv dricker jag en smoothie på en halv banan, diverse fryst frukt och bär och apelsinjuice. Det räcker. Det mättar. Det gör mig pigg. Kort sagt, the smoothie stays on the menu!

fivedots blogg

första inlägget

Kommentarer