icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Bloggar om mitt liv med ätstörning, sjukdomar, övervikt, min vardag och allt annat jag kan komma på:) Vill gärna visa att man inte är ensam om sina problem eller funderingar. Funderar på om jag ska flytta min amelia blogg hit, men vill prova här först lite för att se hur det går:)
18 juni 2012 01:44
3

tomrummet ja...

Då ska jag spåna lite över vad man kan fylla tomrummet med, som blir när man försöker jobba bort en ätstörning och vill fylla livet med annat än att hetsäta mat, godis och sånt. När man vill må bra och inte tänka på mat hela tiden och på hur många kalorier man just vräkt i sig. Eller på vad vågen kommer att visa nästa gång, eller ständigt planera nästa bantningskur och tänka, jag börjar på måndag så tills dess kan jag passa på att äta allt jag inte får äta på måndag. Jobbigt liv! Men än jobbigare är det att försöka sluta med allt sånt och fylla livet med glädje, lugn och normala matvanor och en normal syn på mat. Nåt jag är noga med nu, den här gången när jag en gång för alla vill bli av med eländet, det är att det finns inge mat som är förbjuden, för jag vet sen tidigare att förbud skapar sug. Jag ska ta lärdom av alla de smala människor med en normal relation till mat och äta allt men inte alltid, ska lära mig att känna mättnad, lära mig att tacka nej till mat, att inte tappa sugen och börja hetsäta bara för att det ibland kanske slinker ner för mycket av den onyttigare maten, att inte använda mat som tröst, avstressare, firande, mys, vid ilska mm, mm, listan över såna tillfällen kan göras lång. Jag har börjat jobba med att vara noga med att ta reda på varför jag vill äta och erkänna hur jag verkligen känner. Det har räckt en bra bit på väg. Visst, jag kan fortfarande falla och äta fast jag tagit reda på orsaken, men det tar ju tid att få bort den impulsen, vanan och trösten. Det är då man behöver nåt att fylla tomrummet med. Men det kommer jag till snart. En sak som jag märkt, nu när jag ALLTID innan jag faller för ätande utanför de vanliga måltiderna, är att hetsätandet blir mindre hetsigt och mindre skamfyllt, mindre mängd mat som jag trycker i mig och mindre ångest efteråt. Jag har haft väldigt LITE ångest för vad jag ätit sen jag började min resa den 24 april i år. Jag erkänner varför jag vill ha den kakan eller dylikt, sen om jag verkligen vill ha den då har jag tagit den och i och med att jag då gett mig själv tillåtelse att äta, så slipper jag ångern som annars alltid kommit. Det som visat sig vara så superbra med det är att jag då kommer ur den onda spiralen väldigt snabbt. För annars så gör ju ångern och ångesten att man äter igen och mår dåligt och så fortsätter det. Det kan helt enkelt vara ett helvete, men det finns inget enkelt med situationen… Vad ska man då fylla livet med?? Jag har skrivit en lista på saker jag kan göra istället för att bli less, uttråkad och sånt. Då kan jag förebygga flertalet situationer som hos mig orsakat hetsätning. Mina saker är: läsa, skriva, teckna, pyssla, mysa med vovvar, pussa på gubben, surfa, baka, laga mat, bada, skämma bort mig själv med tex ansikts mask,prata med vänner och familj, vara ute, se på en bra film, lyssna på bra musik och röra på mig så gott det går, göra min sjukgymnastik, planera nåt roligt eller bara tex inköpslistan, prova min morot, titta ut vad jag vill köpa i klädväg när mina är för stora. Ja listan kan göras lång och vi har ju alla olika saker vi kan fylla den med. De här sakerna funkar riktigt bra för mig i de situationer jag nämnde. MEN, det är mycket svårare när jag vill äta för att döva stress och ilska och sorg. Det är ju mer negativa känslor och kan inte trollas bort och distraheras lika lätt. Men en strategi som jag har är att om jag blir arg på nån eller nåt eller stressad, över nåt jag kan göra nåt åt, då ser jag till att göra det jag kan så snart som möjligt, då är det lättare att varva ner sen. Är det nåt jag inte kan göra nåt åt just då eller kanske aldrig så ser jag till att jag VET det och då måste jag släppa det. Inte lätt alla gånger, men det går bättre och bättre för varje gång. En annan sak är att jag vägrar att låta mitt korta liv, som kan vara så underbart, bli förstört av knäppa människor eller jobbiga situationer. Jag försöker ta kontroll över mitt liv. Men det är också viktigt att kunna säga NEJ, jag har haft svårt för det men nu tänker jag mer på mig själv och min hälsa och varför ska jag slita ut mig och bli dålig om jag inte måste?? Nu menar jag inte att jag ska bli en egon och bara tänka på mig själv, nej det kan jag nog aldrig bli, men en bra balans är nog nyttigt. Dessa saker har gjort stor nytta för mig, jag känner mig mer stabil och mindre stressad över livet och vikten. Jag är inte längre ute efter en quick fix och gå ner 10 kg på en vecka, utan jag låter det ta tid. För känslorna är ett mycket större problem än maten i sig. Om jag slutar hetsäta så kommer min vikt att rasa av sig själv, för mina matvanor i vardagen så att säga är helt ok. Vanlig mat i för stora portioner tex har aldrig varit mitt problem. Jag har inga problem att känna mättnad i tid då, utan det är alltid med den onyttiga maten och främst bröd och sötsaker. Jag tänkte förut om jag kanske var det som de kallar sockerberoende, men jag tror inte det. Förut triggade sötsaker och bröd i gång mitt sötsug och jag blev rastlös, men nu för tiden är det mindre. Ganska stor skillnad faktiskt, jag kan äta sötsaker men sluta när jag fått nog och lämna kvar i kylen utan problem. Ja inte varje gång och inte för alltid antagligen, men jag antar att det som egentligen triggades igång var mina känslor. Jag är ju inte helt framme än, men jag är definitivt på rätt väg:) De saker som gjort stor och ganska snabb skillnad för mig är: Erkänna att jag har problem Vad problemen beror på Våga ta itu med det som kan tas itu med Hitta saker att distrahera mig med Sluta skämmas Lära mig att säga NEJ! Ja det kan väl räknas som dagens mening eller hur? :) Blev ett långt inlägg med en massa text och inga bilder, men hoppas ni vill läsa ändå. Just nu är hjärnan tom och jag kan inte komma på mer att fylla tomrummet med. Men det kommer säkert, plus att ni gärna får dela med er:) Godnatt och kram på er<3 jag bloggar på amelia också.[LANK]http://blogg.amelia.se/smulan/[/LANK]

Kommentarer

  • 18 juni 2012 05:23
    Twix
    MEN så bra skrivet, huvudet på spiken om man säger så, är nog oftast så att det ju finns annat än maten man också måste bearbeta, själv har jag ganska mycket som borde bearbetas, men har inte riktigt vågat ta itu m det, saker från bla barndomen. Så det där med att fylla tomrummet med något annat, visst, tex om man känner sug efter något, ta på sig skorna och ge sig ut på en härlig promenad och rensa tankarna , då tror jag väldigt ofta suget är borta när man kommer hem och häller i sig vatten :) Man kan göra listor (har inte jag gjort än) på annat man kan ta till när man har sina sug eller ringa någon och surra bort en stund, finns ganska mycket man kan göra för att koppla bort tankarna, så varför gör man inte alltid det fast man ju vet att det oftast skulle funka? ingen aning, men något man måste arbeta med :)
  • 18 juni 2012 22:34
    gummigum
    Tack, jag har bara skrivit så som jag upplever mitt liv med en ätstörning. Men antar att det passar in ganska bra på de flesta. Fast vi alla är olika såklart. Ja som du skriver så är det oftast andra saker som spökar och inte maten egentligen. Maten är bara ett substitut, kunde lika gärna vara nåt annat missbruk. Jag tror att om man kan komma tillrätta med sina känslor och det som gör att man hetsäter, då minskar nog vikten mycket av sig själv. För många med mig som är överviktiga vet precis vad man borde äta, vet exakt hur många kalorier maten innehåller och allt man bör veta för att gå ner i vikt. Men det går inte att tillämpa det i vardagen för att det helt plötsligt brister och man sitter där med gråten i ögonen och vräker i sig första bästa onyttiga mat. När det gäller varför man inte gör det som står på ens lista för at stå emot suget, tror jag beror på att man är rädd för att prova nåt annat än att äta för att dämpa sin ångest. Man vet att maten funkar för stunden, men de andra sakerna kanske inte gör det och i början ger de inte lika mycket tröst. Bäst är ju om man konfronterar sina känslor men det orkar man inte göra varje gång. Ibland räcker det bara med att erkänna varför jag vill äta och tala om för sig själv hur man mår pga det. Det är ett stort framsteg och emellanåt räcker det, sen kan man ta sin lista och prova nåt för att koppla av ett tag. tror säkert som du skriver att om du tar ítu med dina demoner så kommer mycket av suget efter fel mat att försvinna. Men man ska våga ta steget, det första är värst. Jag har nu kommit en bit på väg och de andra stegen är inte alls lika läskiga och jobbiga. Håller tummarna för att du vågar ta steget ut i ångesten och jobbet, det kommer att löna sig. Hör av dig om jag kan vara till hjälp:) Kram på dig!
  • 19 juni 2012 06:56
    Twix
    Tack :)

Logga in för att skriva en kommentar.