Försöker något nytt

Jo, jag har gått upp säkert en fem-sex kilo de senaste månaderna. Känns som att jag försöker "banta" varje dag tills första bästa chans att äta dyker upp. Vet ni hur lågt jag har sjunkit? Jag har hittat en påse med kakor i en papperskorg på mitt jobb, låst in mig på en toalett och tryckt i mig alla på en gång. Det är så fruktansvärt förnedrande. Det är ett matbeteende som verkligen inte känns hälsosamt. Men i onsdags morse ringde jag till min lillasyster (som är den enda jag riktigt kan prata med om vikt och mat, för hon är likadan) och sa "Nä, nu måste vi fan göra någonting. Vad säger du; hundra dagar utan något sött?" Egentligen bryr jag mig inte om ifall hon gör det fullt ut eller inte. Men nu är hon invigd och det är så mycket lättare att fortsätta kämpa då. Jag får äta vilken mat jag vill. Jag får dricka hur jävla mycket öl jag vill. För om jag begränsar mer kommer det bara bli värre i slutändan, jag vet det. Jag får inte äta kakor och bakverk och bullar och kex eller godis eller choklad eller chips eller läsk (bara light). Ja, ni fattar. I mitt huvud vet jag var gränsen går. Och varje dag ska jag skriva upp alla de förbjudna sakerna som jag blir erbjuden. För det är så sjukt mycket varje dag. Kakor varje dag. Chips varje dag. Förstår inte hur någon runt mig kan ha ett normalt BMI Drömmen är att klara de här 100 dagarna utan avbrott.

Kommentarer

27 maj 2012 18:56

annamin

Jag tyckte faktiskt att det underlättade att berätta för folk på jobbet när jag försökte låta bli sötsaker, då blev de mindre benägna att bjuda mig på sånt jag inte fick äta. Dessutom var det flera som hängde på och försökte skaffa sig en sundare livsstil. Håller med Jojomaja, det var bra att du invigde systern, mina syrror har varit stora stöd!

Logga in för att skriva en kommentar.