idaj87s blogg

8084

Sommaren & hösten 2012 var ju i min bästa form. Jag var stark i kroppen & vågen visade 62kg. Träning var min vardag vilket jag älskade. Sen träffade jag min nyvarande sambo och träningen blev lite åtsidolagd. Det blev istället mysiga hemmakvällar med god mat och godis.. Farligt.

Mars 2013 drog jag av mitt korsband i vänster knä och kunde inte jobba & få gratismotionen som jobbet innebär (brevbärare). Så mysiga hemmakvällar med god mat, godis & endast bilkörning på jobbet lika med en viktuppgång på 8kg..

Sommaren kom och det var dags att bli sambos på riktigt. Vi skaffade oss en gemensam lägenhet. Juli månad var extremt stressig, massor att göra på jobbet plus att vi stod med 3 lägenheter, två som skulle packas ur och städas ur & en som vi skulle flytta in i som skulle renoveras. Så i slutet på månaden sa kroppen ifrån, trodde jag. Men det visade sig vara något helt annat, jag var gravid. Vi väntade vårat kärleksbarn

Hade en helt fantastiskt gravididet, mådde toppen hela tiden. Så bra att jag klarade utav att gå 1,1 mil den 30/3 när Bissen Brainwalk arrangerades i stan. Vi visste inte vad det var för kön på livet i magen men var bombsäkra på att det var en lite pojk. Det trodde även alla andra i vår omgivning också. Vi var beräknade till den 7/4-2014 men inte ett tecken på att Lillfisen ville titta ut. Hade absolut inga känningar, inga samandragningar, inga förvärkar. Lillfisen som vi kallade livet i magen hade det alldeles för gott i magen. När inte ett tecken på att Lillfisen ville komma ut 18/4 så fick jag tid för igångsättning den 22/4 kl 9.00.
Den 21/4 var en fin dag, vi var till Slagsta glass i Eskilstuna och åt glass, var på Forsby damers hemmapremiär, tog en promenad på kvällen. En toppen dag med andra ord. Det blev kväll, vi hade duschat och gjort oss redo för sängen. Klockan 21.00 sa jag till Lillfisen "nu har du tolv timmar på dig att komma ur själv annars får vi hjälpa dig imorgon". Kl 21.40 ick vi och la oss.. "Hjälp vad ont i ryggen jag har". Trött i ryggen måste jag vara, det är tungt nu på slutet. Men icke, kunde inte ligga stilla, ville krypa ur mitt egna skin. Sambon började ana, han tog fram klockan och klockade, ont i ca 45 sek, lugnt i 4 min, ont igen, lugnt igen.. Han säger "älskling det är värkar du har, du ska nog ringa förlossningen" Gjorde det och vi fick komma in. 00.15 var vi inne på förlossningen kopplades upp & fick ligga där i 30 min sen kom barnmorskan in och undersökte. "De här ser bra ut du är 6cm öppen & det här är igång så vi rullar in dig i förlossningssalen."
Han tänka, vad händer? Vi skulle ju in imorgonbitti?! Men Lillfisen hade lyssnat på mig och ville komma ut av sig själv. Kan säga så mycket att jag skulle kunna göra om denna förlossning om och om igen. Helt fantastiskt & det absolut häftigaste jag gjort.
Den 22/4-2014 kl 09.46 kom världens underbaraste lilla tjej till världen, våran dotter, våran älskade ALMA

En graviditet är ingen bantningskur direkt.. Vid invägningen stod vågen på 70kg, en vecka innan Alma kom visade vågen på 92kg, så sista veckan har jag ingen anning om hur mycket mer jag gick upp. Men 22kg+ & dom 8 sambokilona = 30kg+ på lite drygt 1 år.. Några kilon försvann direkt men många är kvar.

Jag är nu fast besluten att komma i samma form som jag en gång var så målet är 60kg, en stark kropp sen klara utav att springa 1 mil under en timme.

Jag äter LCHF nu, har gjort det i tre veckor och har tappat 4 kg, startvikt 80kg. Men det bästa av allt, min mage mår fantastiskt! Jag gymmar 3 gånger i veckan + ett x-antal barnvagns power walks

Måldatum är den 27/6-2015, dagen då min svåger & svägerska gifter sig. Då inte att ha tappat alla kilon men att vara i sån form att jag kan klä mig i en klänning och känna "WOW vilken jäkla pingla".

Så nu kör vi

6 februari 2015 12:41

Vilken underbar start på denna dag!

Vilken härlig känsla när man vaknar av sig själv och känner sig utvilad då vet man att detta blir en bra dag!
Jag och Alma gick upp vid åtta, börjar som vanligt med min kopp kaffe sen åt vi frukost vid nio, äggröra & bacon för mig och gröt för Alma. Sen ännu en kopp kaffe.
Vid elva klädde vi på oss och gick ut på en promenad och sög i oss den lilla d-vitamin som fanns. Blev 9km PW med en sovandes Alma i vagnen. Stundtals var det väldigt moddigt så då fick benen jobba extra mycket.

Jag har en runda som jag brukar gå och varje gång jag går den så springer jag med vagnen upp för alla uppförsbackar. Vilket jag även gjorde idag

Nu ska jag förbereda lite lunch tills Alma vaknar. Sen får vi se vad vi hittar på.
Hoppas ni alla har en underbar fredag!

Kram

Gillar

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.