Katastroftänkande

Jag är extremt bra på att [FET]katastroftänka[/FET]. Jag kan ha hur skönt flow som helst några dagar - träningen känns jättekul, jag känner mig smal, snygg och stark. Ja, jag känner att jag kan klara av vad som helst. [FET]Men sedan helt plötsligt går det dåligt. Jag kanske hetsäter, eller så äter jag bara mer än planerat.[/FET] Och då kommer genast tvivlen och jag börjar genast att katastroftänka. Jag tänker plötsligt på den kommande julen och får panik över hur mycket mat man "måste" äta då och hur många kilon jag kommer gå upp då. Jag kan tänka att jag aldrig kommer "bli smal igen", att jag är dömd att bara gå upp och upp och upp i vikt. Katastroftänk är svårt att sluta med, men det gäller att försöka. Som det här med jul t.ex. Vem har bestämt att juletider är en period då det absolut inte går att vara hälsosam under? Vem bestämde att man bara MÅSTE frossa sig överviktig och deprimerad för att VERKLIGEN njuta av julen? Varför måste man år efter år börja det nya året med tanken "I år, då ska jag fanimej vara smal"? Det gäller liksom att trotsa alla de där uppfattningarna man har inpräntade. Det är bara jag själv som har makten att bestämma hur jag lever mitt liv. Ingen annan har rätt att säga åt mig hur jag måste njuta av mitt liv. [FET]Om jag vill, blir december precis hur jävla nyttig som helst. [/FET]

ifriforms blogg

Katastroftänkande

Kommentarer