Stort steg och skenben

Det är ett stort steg för mig att kunna sitta ikväll och titta på när gubben vräker i sig. Absolut, jag har gjort det förr också. Men det stora steget ligger i det faktum att jag gör det utan att det känns nå direkt jobbigt. Det känns som att huvudet är på god väg att ställa in sig på att inte ens vilja ha allt det där onyttiga. Som man alldeles för många gånger förr tryckt i sig och sedan haft sån ångest att man nästan pipit. Nej. Det känns bra. Galet bra. Var även på gymmet på kvällssidan och svettades en timma. Veckans fjärde pass, imorn blir det femte passet och sedan vilodag på måndag. :) Förövrigt.... varför får jag så galet ont i skenbenen på löpbandet!? När jag avbryter är det oftast inte för att jag är slut, utanför att det blir som en svidande känsla i skenbenen? Hmmmmpf. Klarade hur det än är idag hela 30 minuter på Crosstrainern. Great success med tanke på att jag i måndags körde 15 min och höll på att dö. Haha.

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.