inte så pepp alls

Tentavecka, stress, mormor på sjukhus, alltså. Ja. Det är inte sådär jättepositivt från mig just nu, det kan jag inte påstå. Maten har blivit det som hunnits med i farten och sånt som gjort att jag helt enkelt inte somnat mellan tentaplugg och träning. Vilket betyder Sjukt mycket vikt uppåt. Imorgon ska jag åtminstone få mig ett redigt träningspass på kampsporten (är både skräckslagen och fascinerad). Får ta en sak i taget, och hoppas mormor återhämtar sig. Jag borde tänka tenta, plugga, äta bra,träna, men allt jag kan tänka på är henne och att jag hoppas hon blir bra. Och ifall jag borde sätta mig på bussen för att hälsa på efter tentan, det dumma är att det tar 14 timmar tur/retur - men frågan är ifall jag ångrar mig ifall jag inte gör det? Ja så, det var det. Hon har brutit höften (igen), och operation efter några strokes och waranbehandling är inte direkt nån höjdare. Imorgon skriver jag tenta och håller hårt hårt i hjärtat för att mamma ska ringa mig och säga att hon mår bra. Annars går jag nog sönder. Så ja, livet sådär. När kalorier inte tar upp hela ens värld, för människorna är viktigare. Jag har inte gett upp - oh nej, det får ni inte tro! Jag behöver bara tid och hopp just nu. Och tacka för det jag har fått, och hoppas vid allt jag har att jag får behålla henne i mitt liv ett tag till. Det är en sån där människa ni vet, som man älskar mer än allt man någonsin kunnat beskriva. Att på min topplista över 5 viktigaste människor i världshistorien så är hon nummer 1. Också därför min tatuering är en ninja och hennes namn. Ninjamormor, det mest passande uttrycket någonsin. Så jag är delvis livrädd, för det har varit nära några gånger nu att hon inte skulle stannat kvar hos oss. Och tacksam, för alltid tacksam, för det hon lärt mig om livet och migsjälv. För det hon lärt mig om kärleken. ni förstår, min mormor blev kär igen när hon var 78 år gammal. Och hon fick kärleken, dom är särbos (lammkött, han är 3 dagar yngre än na) och spenderar kvällarna tillsammans. Håller hand och fnittrar, och tar hand om varandra. Tänker jag på riktigt kärlek tänker jag på dom. Hon är gammal, jag vet. Det är väntat att äldre blir sjuka, hela min utbildning skriker det varje dag. Men ålder betyder som inget när man älskar någon mer än sigsjälv. Stor kram till alla er därute, tänk vad mycket kärlek vi alla bär på. Det är det finaste i världen.

karliles blogg

inte så pepp alls

Kommentarer